Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 2
björnens styckning och kokning.
näfver-skäppa sättes honom under nosen, hvar jemte han långs åt
besprutas med dylik*). Alla verktyg, som skola brukas till slägten,
prydas med messing, äfven som dylikt lägges på björnen sjelf.
Under det han flås sjunges björn-visan, hvilken i ganska olika
ordalag anföres af Scheffer (sid. 239) och Tuderus (sid. 15) och
sannolikast torde innehålla hvad Rehn och Fjellström (sid. 20) uppgifver,
nämligen "om den heder de nu bevisa björnen, en begäran att han
ville berätta det för andra björnar, på det de måtte villigt låta fånga
sig, samt en tack till gudarne, som djuret skapat och gifvit menniskan
kraft och frimodighet, att så grymt och mäktigt kreatur öfvervinna".
Mycket deraf, fast i modernare form, ingår i Kalevala-runan 28.
Barnen löpa under tiden fram och till baka mellan björn-karlarne
och de i den vanliga kåtan befintliga qvinnorna, af hvilka de fullvuxna
icke få vara med om slägten, icke annat än genom inessings-ring
betrakta de från karlarne kommande barnen.
Sedan björnen blifvit flådd skäres köttet från benen, utan att något
ben skadas, och kokas allt på en gång, om kitteln dertill förslår; i annat
fall flås icke mera än som på en gång rymmes i denna; när det kokat,
flås och kokas resten. Det första, som blir kokadt, är blodet, hvilket
genast fortares, med istcr till. Hufvudet flås ej till en början; strupen
med alla inelfvorna far hänga vid hufvudet tills det öfriga är kokadt.
När slutligen hufvudet flås, bortskärcs det tunna skinnet på nosen och
hänges på dens ansigte soin flått hufvudet. Sedan läggas hufvud och
inelfvor, ofullständigt rengjorda, i kitteln att koka samman hängande.
Kokningen sker äfven ined vissa ceremonier. Så t. ex. sitter folket
i viss ordning i kåtan: främst den soin ringade björnen, der näst den
som slog trumman, så den soin först sköt på eller stack i björnen, sä
vedhuggaren och vattenbäraren; så måste kok-kitteln vara af messing
eller åtminstone behängd med messing; allt efter Rehn. Under
kokningen, säger Fjellström, aktas noga att intet kokar öfver, ty det anses
olyckligt. Skulle denna fara hota, går det icke an att slå vatten till
eller minska elden, utan hufvudmanncn skickar ett barn till kåtan för
att efter höra om qvinnorna der taga sig till något för tillfället
opassande; om så icke är, måste han lugna den brusande kitteln med sång.
Fram- och bakdelen kokas i hvar sin kittel, ty qvinnan får icke spisa
’) Kanske till följd hiiraf och säkerligen af albarkcns flitiga bruk vid björnslagt, har björnen
äfven namnet leipe-giäka = albarks gök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
