- Project Runeberg -  Om språkets utveckling och väsende /
43

(1858) [MARC] Author: Kristian Teodor Claëson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frågorna: efter hvilken norm yttrar sig språförmågan i ljud?
och hvadan den ljudens olikhet, af hvilken språkens flerhet
beror? Pa den förra frågan kunde Herder ej lemna annat
svar än ett hänvisande till den omedvetna naturen såsom
norm vid språkbildningen. Det verkliga språket har
skapats pa det stadium, da menniskan ännu hade sinlighet och
liksom instinkt nog att omedelbart förknippa allt förnummet
med bestämda ljud. Emedan själskrafterna da voro mindre
utvecklade, och hvar och en ej hänvisad till sitt särskilda
område, just derföre verkade de alla sa mycket kraftigare
tillsammans och vunno så ett resultat, hvilket för oss,
reflexionens menniskor, måste förefalla som ett under. Det
är således den reflexionslösa instinkten, som bildar de ljud,
genom hvilka menniskan blir verklig menniska, det är
kommer till besinning eller medvetande. Sprakförmägan eller
menniskan pä medvetandets ståndpunkt alstrar salunda det
verkliga språket genom en omedveten naturinstinkt. Men
samma uppkomst hafva äfven menniskans oartikulerade
naturljud. Ilar Herder således (i motsats till Epikur) sökt
språkets ursprung i en högre, blott menniskan tillhörig
egenskap , så har han dock ej förmått i sjelfva
språkbildningen uppvisa detta högre ursprung. Allt, hvarigenom han
skiljer sig från Epikur, är följakteligen blott ett obevisadt
antagande. Och sättet, pä hvilket Herder later den talande
menniskan, ledd af denna instinkt, skapa sitt språk,
förbättrar ej saken. Det är nemligen det gamla
onomatopoetiska, hvars rimlighet Herder söker försvara genom
antagandet af ett sensorium connnune, hvarigenom alla sinnens
förnimmelser kunna öfversättas i ljudförnimmelser, samt
genom påståendet, att urspråket (ty ursprungligen fans blott
ett sprak) till en början blott egt uteslutande konkreta
uttryck utan egentliga flexionsformer och särskilda formord,
således ett »naturens lexikon» utan all grammatika.
Språkens flerhet förklaras lätt, menade Herder, ur uppkommande
olikheter i uttalet, följder af med utflyttningar följande
olikheter i klimat, lefnaassätt, seder o. s. v. Då ej ens tvenne
tillsammans uppväxte bröder tala fullkomligt samma språk,
sa är lätt, menade Herder, att för i. ta, huru småningom helt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omspraket/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free