Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
språket rigtade verksamhet. Meningen med denna definition
är tydligen, att hvarje verkligt språk är en mensklig
förrättning, som har sin enda källa i ett medfödt menskligt
anlag eller behof. Detta viste, som vi sett, äfven Herder,
och den psykologiska process, af hvilken språket är ett
alster, har blifvit skildrad af Hegel. Och dock kan , som vi
sökt visa, språkfilosofien ej anse sin hufvudfråga besvarad
genom dem. Med dessa definitioner — och att Humboldt
sjelf lägger hufvudvigten på dem, är onekligt -— har han
således ej fört vetenskapen framåt. Hvarföre yttrar sig
detta för alla menniskor gemensamma behof så väsentligen
olika, som de särskilda språkens och i synnerhet
språkstarn-marnes just genom Humboldt upptäckta i grund skilda
ka-rakterer angifva? Den som insett, att hvarje språks
egentliga enhet ligger i dess inre form, och att denna
framträder som en särskild, fullt individuel »nationallogik»,
natio-nalåskådning, nationalöra, han kan icke undgå att sätta
nationalitetsolikheten i närmaste förbindelse med
språkskil-naden. Också underlåtes det icke af Humboldt, om han
ock tydligen är tveksam, hvilkendera är orsak,
hvilken-dera verkan. Emellertid har han med bestämdhet uttalat,
att »språket icke är något fritt alster af den enskilda
menniskan, utan tillhör alltid en hel nation.» »I språken äro
nationerna såsom sådana egentligen och omedelbart
skapande.» Språken äro »blott derföre och så till vida skilda,
som nationernas andliga individualitet är det.» Och härmed
har Humboldt utsagt en sanning, genom hvilken
han—visserligen omedvetet — på en gång flyttat språkfilosofien från
den spekulativa anthropologien till den spekulativa ethnologien.
I hvad förhållande står nu Humboldts ethnologiska
språkförklaring till hans anthropologiska? I hvad mån är
den enskilda menniskan, i hvad mån nationen språkets
skapare? På denna fråga söker man förgäfves hos Humboldt
något fullt bestämdt och motsägelsefritt svar. Det är
tydligen en fråga, hvars vigt. han ej fullkomligt insett.
Visserligen har han ej förbisett antinomien mellan språket som
den enskildes och som en hel nations egendom, som en
subjektiv af mensklig frihet beroende verksamhet och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
