Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
sund ligger en och annan and. Här och där varsnar man
under färden en fiskarkoja; några får skutta på
klippbranterna, och måhända går någon gång på de större holmarna
en ko och svälter i den torra ljungen.
Emellertid komma vi närmare fasta landet. Fattigdomen
börjar nu blifva mindre tryckande. På afstånd se vi skogar;
någon grönska af löfträd framskymtar här och där; stenhus,
tillhöriga någon herregård, lysa hvita mot den grönblå
fonden, byar upptäckas i fjärran, stränderna grönska, och ett
bälte af vass, som här och där omgifver dem, visar, att det
icke är blotta graniten, som vattnet sköljer.
Sjön har icke varit så ödslig som landet. I alla
väderstreck hafva vi sett segel- och ångbåtar. Ju längre vi
hinna fram, dess lifligare blifver det. De andra hafva för
det mesta samma väg som vi: de ämna sig till Stockholm
för att efter förmåga föra dit, hvad staden behöfver. Vi se
vedtrafvar och höstackar, uppstaplade till mastens halfva
höjd, eller kalkskutor, som tungt vagga sig fram, eller ock
förnämare fartyg, som gjort utländska resor och nu, då de
med ståt komma åter, se de stackars roslagsskutorna öfver
axeln. Fjärden vid Vaxholms fästning rymmer oss alla, och
när vi här blifvit mönstrade, defilera vi framåt genom ett
trångt sund.
Vi komma allt närmare Stockholm. Snart sagdt
hvarenda klippa grönskar nu, landställen och villor hafva lägrat
sig på höjderna eller nere vid stranden, helst där denna
bildar en liten vik eller fördjupning; planteringar utbreda
sig öfver allt. Rorgängaren vrider på rodret, fartyget svänger
om en udde, och nu öppnar sig ett det vackraste skådespel.
Till höger mellan ekar och andra löfträd halfgöinmer sig
behagsjukt ett mellanting mellan land och stad: det är
Djurgården. Till vänster uppstiga de södra bergen, och i fonden
ser man liksom genom ett galler af master och
ångbåtsskorstenar själfva staden med sina hus, palats och
tornspiror.
Anländer man däremot från västra eller Mälarsidan,
har man väl åter samma omväxling af land och vatten; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
