Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
bäst klädd sålunda. Jag följde hans råd och mottog de-
pescherna jämte penningar till resan. Konungen vistades i
Borgå, dit det var 25 mils resa. Den 14 juni £. m. började
jag min färd, ridande på träsadel eller utan, om ej sådan
strax var till hands. Den 15 kl. 6 om morgonen klappade
jag på dörren till det rum, som beboddes af konungens be-
tjänande herrar. Man affordrade mig mina depescher. Jag
vägrade lämna dem i andras händer än i Hans Majestäts
egna. Herrarne, som förmodligen funno mig löjlig, började
skratta. Detta retade mig. En af dem sade, att konungen.
«Sof och att jag ej kunde få företräde. ”Om det så är’, var
mitt svar, ”blifver det på herrarnes ansvar, om det dröjer med
de underrättelser, jag har att meddela. Man fann för godt
att anmäla kuriren från brigadchefen Stedingk, och jag blef
strax införd.
»Konungen låg på sin säng; en vink tillsade mig att
träda fram, sedan min följeslagare aflägsnat sig. Jag afläm-
nade brefvet och återvände till dörren. Efter en stunds läs-
ning syntes en eldblick af förnöjelse i konungens ögon.:
”Stedingk skrifver om en lysande seger, som han vunnit.
Kom närmare, och svara på mina frågor! Dessa gjordes
hastigt och på hvarandra. FEtfter mer än en timmes förhör
fick jag afträda, med befallning att därute gifva till känna,
bvart jag gick. Jag återvände till det rum, hvarifrån jag
kommit, och sade, att jag på gästgifvaregården skulle invänta
. Hans Majestäts befallning. Man skrattade ej mer åt mig.
Jag omringades af nyfikna, som ville veta, hvad nytt jag
medfört. Jag teg och ville gå, men hindrades af en vänlig
tillsägelse att äta, innan jag gick. Detta anbud kunde jag
ej motstå. Ett frukostbord inlyftes, man täflade att servera
mig, och jag betalade maten med mina nyheter. Mot aft
tonen kom en hoflakej med befallning att åtfölja honom. Jag
återfördes till konungen, som nådigt tilltalade mig med föl-
jande ord: ”Stedingk har i sin rapport nämnt er med be-
röm. Ni är fänrik. Fortfar att vidare göra er förtjänt af
min nåd! Från ett bord tog Hans Majestät en kokard, som
han räckte mig, sedan en rulle med 20 dukater i guld. ”An-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
