Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värkligt och formellt sammansatta ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stödjande oss på frånvaron af ett kon-, sluta att, då en räktor i
sin täkst liksom i sin titel finner ä, så få däremot en konrektor
och hans kontekst nöja sig med e? Och skola dessa lärda
skolmän sedan också inplanta hos sina elever, att pärfektum af ett
värb har ä, men att ett e inträder, så snart tempus ändras genom
ett framförställdt im- eller pluskvam-, eller så snart man från
värbet flyttar sin tanke till adverbet? Böra vi slutligen tolka den
omständigheten, att prefixet ärke- saknas på listan, såsom en
föreskrift, att man skall dela ärkeb-iskop, och att ärkehertig skall
tecknas med e, fastän härtig har ä?
Visserligen antyder Rättstavningsläran, att enskilda ord finnas,
som icke uppförts på dess lista. Men då bland »de viktigaste»
af dessa utelemnade ord nämnas färnbock, kakerlacka och hundsfått,
våga vi ej tro ärkebiskopar och ärkehärtigar, för att icke tala
om ärkeänglar, böra tänkas höra till denna undantagsklass.
Enär sällskapet principiellt icke vill erkänna, att ett ords
huvudform är bestämmande för dess sekundära utgreningar, borde
listan rätteligen upptaga alla de tusentals språkets ord, som i
sammansättning undergå någon ändring, alltså t. ex. kyrk-, kyrko-,
ridders-, juden-, -armad, -ögd, -bent o. s. v. De förtjente ett
rum lika väl som -stämmig, hvars sammanhang med stämma ju
är otvetydigt.
Jag säger detta naturligtvis icke därför, att jag anser den
en sida långa listan vara för kort. Tvärtom, jag anser den vara
i det närmaste en sida för lång. Huruvida ett ord i ortografiskt
hänseende skall behandlas som enkelt eller som sammansatt, det
kan aldrig afgöras genom att eftersinna, om dess delar hvar för
sig finnas i språket. I den frågan vet den naturliga språkkänslan
mycket bättre besked än någon rättstavningslära. Den räknar
utan tvekan pickelhäring som ett kompositum, fastän hvarken pickel
eller häring har någon betydelse i vårt språk. Ordet är, liksom
var-sko, öd-mjuk, met-vurst, palster-nacka (af det enkla lat. pastinaca)
och många andra, formellt sammansatt; det måste också i sin
stavning behandlas som språkets mera påtagliga och genomskinliga
sammansättningar. Det är Aurén, som har hedern att först ha
utredt och namngifvit begreppet »formell sammansättning»; se
hans för 12 år sedan (1874) utkomna mycket värdefulla Bidrag
till svenska språkets qvantitetslära. Aurén har också påvisat
det yttre märke, genom hvilket språksinnet i vanliga fall brukar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
