Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ä-ljudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Stockholms Läraresällskap lär oss att »lasten är en
häxa» med ä, men bjuder oss att som rim därpå skriva lexa
med e, så händer det nog att mången med fru Lenngrens Pojkar
finner sin ortogranska läxa allt utom »lätt och lustig». Ordet
är så grundligt försvenskadt, att troligen rätt få personer tänka
på dess härkomst ur latinets lectio (jfr danskarnas förmedlande
form Lektie). Etymologien kan därför ej försvara dess e, om
den nu över huvud taget kan försvara något. Man skriver ju
alltid läktare med ä, och detta ord har samma latinska stam
som läxa; det angav egentligen den plats i kyrkan, från hvilken
täxten förelästes. Ännu underligare förefaller det, att Stockholms
Läraresällskap ändrar venster till vänster, men behåller vester
oförändradt. Etymologiskt är icke här skälet; jag misstänker att
det är att söka — på kartan. Däglig med ä, men dejlig med
e lemnar ett annat afskräckande exempel på de besynnerliga följder,
till hvilka en icke nu naturliga principer framvuxen ortografi
kan leda även den bäste. Vi kunna väl emellertid hoppas, att
Stockholms Läraresällskap, som röjt en så berömvärd lust för
ortografiskt framåtskridande, och hvars nya Rättstavningslära
vittnar om mycken både insikt och omsikt, i nästa upplaga
af sin lärobok tager ännu ett steg framåt och till undvikande af
allt för konstiga regler låter ä-reformen, som redan nu kan anse
sig viss om segern, få sin naturliga gräns — den gräns, som
bestämmes af uttalet och samhörighetskänslan, icke den som bestämmes
af etymologien och geografien eller andra främmande vetenskaper.
Det sist sagda — om ett fullt genomförande af
ä-beteckningen där ljudet höres — afser naturligtvis här det inhemskt
svenska ordförrådet. Vi vända oss emellertid nu till de
utländska lånord, som oaktadt betoning på sin första stavelse dock på
annan grund böra få gälla som utländska. Denna klass är
ganska fåtalig; på den långa listan över utländska ord med e, som
finnes i Lundgrens rättstavningslära, upptages blott ett dussin
hit hänförliga ord.
Som exempel af detta slag vill jag nämna först några på -o:
netto, fresko, tempo; dylika ord uppfattas af språkkänslan utan
tvekan som främmande. Då man engång står på den ståndpunkten,
att e till en viss grad bör fördragas inom främmande ord, synes
det mig icke lämpligt att efter Rättstavningssällskapets regel
skriva dessa som nätto, tämpo, fräsko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
