Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
17
Der ingen tog sin täppa för sig ensamt,
Ja! der på träd man kunde plocka bröd,
Der åker, skog och vatten var gemensamt,
Och lika litet guld som brist och nöd
Bland folket hade bosatt sig tillhopa
Förrän man gaf dem seder från Europa,
Som kom för att förbättra dem — och snart
Lät sina laster ärfvas uppenbart:
Det låg en god natur i det de visste,
Natur i det hvari de togo miste.
»Hurra! till Otaheiti!» hette det:
Och skeppet skjöt framåt i majestät.
En bris sprang upp: och dukarna, som smällde
Mot stängerna, i breda bågar svällde,
Och skummet qvickt åt begge sidor flöt
När bogen dristigt genom svallet bröt.
Så plöjdes Euxinus af Argo, medan
Allt folket längtade till hemmet redan —
Men dessa rymde från sitt hemlands mark,
Som korpen engång flydde Noachs ark,
Och dock i mening att med dufvan sämjas
I samma bo, och genom kärlek tämjas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
