Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
»Nå, Andy, rör på dig, negerunge!» ropade Sam
nedanför verandan; »för nu de här hästarne till stallet; hör du
ej mas’r ropar på mig?» och Sam visade sig snart, med
palmbladet i hand, vid förmaksdörren.
»Nå, Sam, tala nu tydligt och klart om för oss, hur
saken gått», sade herr Shelby. »Säg oss, hvar Eliza är, om
du vet det.»
»Godt, mas’r, jag såg henne med mina ögon springa
öfver drifisen i floden. Hon kom öfver på ett högst
märkvärdigt sätt; det var ett riktigt underverk. Och jag såg en
man hjelpa henne upp på ’Hiosidan, och der förlorade jag
henne ur sigte i dimman.»
»Jag tycker det låter litet misstänkt, det der —
underverket, Sam», sade herr Shelby. »Gå öfver en flod på drifis,
det är ej så lätt gjordt.»
»Lätt gjordt? — nej, det kunde ingen ha gjort utan
Guds hjelp. Men si»* sade Sam, »de’ var just den vägen
hon gick. Mas’r Haley och jag och Andy, vi ko mm o till
det lilla värdshuset vid floden, och jag rider lite’ fram —
si, jag var så ifrig, förstås, att få tag i Lizzy, att jag ej
kunde på något sätt hejda mig —, och då jag kommer
nedanför värdshusfönstret, jo då, så säkert står hon der,
alldeles midt för ögonen på mig, och de andra komma
skumpande bakefter mig. Nåväl, då tappar jag min hatt och
skriker, så att jag kan väcka de döda. Naturligtvis hör
Lizzy mig och springer från fönstret, då mas’r Haley far
fram till dörren. Och då, förstås, ger hon sig af ut genom
sidodörren och ned åt flodstranden; mas’r Haley, han ser
henne och skriker till, och han och jag och Andy, vi sätta
efter. Hon kommer ned till floden, och der har hon
strömmen framför sig, tio fot bred vid stranden, och på andra
sidan isen, som svänger och gungar opp och ner, alldeles
som var den en stor ö. Vi komma strax efter henne, och
jag tänker han är alldeles säker att få tag i henne; —
men då ger hon till ett skrik, så’nt jag aldrig hört, och
der står hon, öfver på andra sidan om strömfåran, på isen,
och se’n sprang hon i väg, skrikande och hoppande, och isen
brakade och gungade, och hon skuttade fram som en
stenget! Den tösens krafter äro ej af vanliga slaget, de’ är då
alldeles visst och santi»
Fru Shelby satt tyst och blek af sinnesrörelse, under
det Sam berättade sin historia.
»Gud vare lofvad, hon är då ej död!» sade hon; »men
hvar är väl det arma barnet nu?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
