Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Bohaget bortföres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
TIONDE KAPITLET.
Bohaget bortföres.
Februarimorgonen såg grå och duskig in genom
fönstret i onkel Torns stuga. Den fann endast nedslagna
ansigten, vittnande om sorgfulla hjertan. Det lilla bordet
stod framför spiseln, täckt med en strykduk; några grofva
men rena och nystrukna skjortor hängde på en stolsrygg
framför elden, och tant Chloe hade åter en annan skjorta
framför sig på strykbordet. Hon drog omsorgsfullt ut
och slätade med strykjernet hvarje veck och hvarje fåll,
under det hon gång efter annan förde sin hand till
ansigtet för att torka bort tårarne, som runnö utför
hennes kinder.
Tom satt bredvid, med nya testamentet uppslaget på
sitt knä, och lutade hufvudet mot handen. Ingendera
sade något. Det var ännu tidigt på morgonen, så att
alla barnen lågo och sofvo i sin lilla simpla säng.
Tom, som i fullaste mått besjälades af denna kärlek
till sin familj, som, olyckligt nog för dem, är utmärkande
för hans stamförvandter, steg upp och gick under tystnad
att se på sina barn.
»Det är sista gången!» suckade han slutligen.
Tant Chloe svarade intet härtill, utan fortfor endast
att fara med sitt strykjern fram och tillbaka på den
grofva skjortan, ehuru den redan var så slät, som
menniskohand kunde få den. Slutligen satte hon med en
häftig stöt ned sitt strykjern på bordet och »upphof sin
röst och grät.»
»Yi måste väl låta oss nöja, kan jag tro, men ack, hur
skulle jag kunna det? Missis säger att hon skall försöka
köpa dig tillbaka om ett år eller två, men det kommer
ju ingen hit tillbaka, som gått dit ner! De ta lifvet af
dem! Jag har hört talas om hur de slita ut dem med
arbete på de der plantagerna.»
»Det är nog samme Gud der, Chloe, som här uppe.»
»Ja», sade tant Chloe, »det är nog så, men Gud
låter förskräckliga ting ske ibland. Jag kan ej trösta mig
med det der.»
»Jag är i Herrens hand», sade Tom; »ingenting kan
gå längre, än han vill; och så är det alltid ett, jag kan tacka
honom för; det är, att det är jag som säljes och kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
