Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den frie mannen försvarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
»Ni väsnas då alldeles för eländigt, Tom», sade eü,
»är ni illa deran?»
»Vet ej så noga. Ha upp mig, om ni kan! Den
eländige qväkaren! Hado han ej varit, hade jag nog skaffat
en eller annan af dem hit ned, så finge de smaka, hvad de
tyckte om’et.»
Med mycket arbete och under mycket stönande
lyckades man hjelpa den fallne hjelten på benen, och gènom
att stödja houom under båda armarne fingo de honom till
slut så långt som till hästarne.
»Om ni bara kunde få mig ett stlycke tillbaka till den
der krogen — nej, ge mig en näsduk eller hvad som helst att
lägga på såret och hämma den här gemena blödningen.»
George tittade ut öfver klipporna och såg dem försöka
att föra Toms jättelika gestalt upp i sadeln. Efter två eller
tre fruktlösa försök svimmade han och föll tungt till marken.
»Ack, jag vill hoppas ban ej må vara död!» sade Eliza,
som jemte de andra stod och betraktade detta uppträde.
»Hvarför ej?» sade Fineas. »Det vore just rätt åt
honom.»
»Men efter döden kommer domen», sade Eliza.
»Ja>, tillade den gamla qvinnan, som under hela detta
uppträde suckat och bedt på sitt metodistsätt, »det är
förfärligt för den arma varelsens själ!»
»Så sant jag lefver, tror jag ej de lemna honom», sade
Fineas.
Det var alldeles riktigt. Efter en stunds obeslutsamhet
och rådplägande, satte bela följet sig till häst och red
sin väg. Då de voro ur sigte, började Fineas sätta sig i
rörelse.
»Godt, vi måste nu ned och gå ett stycke väg», sade
han. »Jag tillsade Mikael, att fara fram och skaffa hjelp
och genast komma tillbaka med vagnen, men vi måste gå
ett stycke framåt vägen, gissar jag, för att möta honom.
Herren gifve, att han snart måtte komma! Det är lyckligtvis
tidigt på dagen, så att det ej är mycken rörelse på vägen
än. Vi ha ej stort mer än två mil* till vår
bestämmelseort. Hade ej vägen i natt varit så knagglig, så hade vi
alldeles kommit undan detn.»
Då sällskapet närmade sig hägnaden, upptäckte de på
afstånd sin egen vagn, som kom tillbaka utefter vägen,
åtföljd af några män till häst.
* Engelska mil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
