Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Miss Ofelias erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
nom i säng, hvarvid den senare visade stor munterhet och
tydligen ansåg det hela som ett godt skämt, och hjertligt
skrattade åt Toms fasa, hvaremot denne var nog enfaldig
att ligga vaken nästan hela den återstående delen af natten,
i böner för sin unge husbonde.
»Nå Tom, hvad väntar du på?» sade S.t Clare dagen
derpå, då han satt i sitt arbetsrum klädd i morgonrock och
tofflor. S:t Clare hade nyss lemnat Tom penningar och
gifvit honom åtskilliga uppdrag. »Ar ej allt som sig bör,
Tom?» tillade ban, då Tom ännu stod qvar och väntade.
»Jag fruktar, det är ej, mas’r», sade Tom och såg
allvarsam ut.
»Hur så, Tom; hvad vill du säga? Du är så högtidlig
som en likbjudare.»
»Jag känner det så svårt, mas’r. Jag har alltid tänkt,
att mas’r skulle vara lika god mot alla.»
»Nå, Tom, har jag ej varit det? Hvad är det du
önskar? Jag förmodar, du vill hafva något, och att detta är
företalet.»
»Mas’r har alltid varit god mot mig. Jag har intet
att klaga öfver, livad det angår. Men det är en, som mas’r
inte är god mot.»
»Men, Tom, hvad har du på hjertat? Säg ut, hvad
du menar.»
»Jo, i natt klockan mellan ett och tu kom jag att
tänka, som jag sade. Och jag tänkte än mer på saken
sedan. Mas’r är inte god mot sig sjelf.»
Tom sade detta, vänd från husbonden och med banden
på dörrlåset. S:t Clare kände sitt ansigte blossa, men han
skrattade.
»Så, är detta allt?» sade ban gladt.
»Ja, allt», sade Tom, vände sig plötsligt om ocli föll
på sina knän. »O, min käre, unge mas’r! Jag är så rädd,
det blir slut på allt, allt, kropp och själ. Den goda boken
säger, ’det biter som en orm och stinger som en huggorm’
— min käre mas’r!»
Toms röst qväfdes och tårarne runnö utför hans kinder.
»Du stackars, enfaldige tokl» sade S:t Clare, med tårar
äfven han i ögonen. »Stig upp, Tom; jag är ej värd, att du
gråter öfver mig.»
Men Tom steg ej upp och såg bönfallande på honom.
»Nå, jag vill ej mer gå på de der dumma
tillställningarne, Tom», sade S:t Clare; »på min heder, jag gör
det ej. Jag vet ej, hvarför jag ej slutat dermed för
Onkel Toms tiuga. Ig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
