Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Kentucky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Det var sent på sommareftermiddagen, och alla fönster
och dörrar i den stora salongen stodo öppna för hvarje
vindfläkt, som kunde få lust att göra en påhelsning. Herr
Shelby satt i en stor förstuga, som öppnade sig inåt rummet
och genomgick hela husets längd samt utmynnade åt
balkongen å båda sidorna; han satt beqvämt bakåtlutad i en
länstol med fötterna korsade öfver hvarandra och njöt af
sin eftermiddagscigarr. Fru Shelby satt vid dörren
sysselsatt med någon finare sömnad; hon tycktes liksom hafva
något i sinnet och som sökte hon ett tillfälle att få det
på tal.
»Vet du», sade hon, »att Chloe haft bref från sin man?»
»Ah, har hon det? Tom har ju funnit vänner der nere,
tycks det. Hur mår den gamle gossen?»
»Han har blifvit köpt till ett mycket fint hus, tror jag»,
sade fru Shelby; »han behandlas väl och har ej mycket
att göra.»
»Så, det är bra! Jag är glad deröfver, mycket glad»,
sade herr Shelby hjertligt. »Antar, att Tom kommer att
försona sig med att vistas der i södern, och att han knappt
önskar komma hit tillbaka.»
»Tvärtom, han frågar mycket ifrigt, hur snart pengar
för hans återköpande kunna anskaffas», återtog fra Shelby.
»Ja, sannerligen jag det vet», sade herr Shelby. »Ha
affärerna en gång kommit på sned, tycks det aldrig bli
något slut derpå; det är som att hoppa från den ena tufvan
på den andra i ett träsk; låna hos en för att betala en
annan, och sedan att låna af den andre för att betala
den förre; och så dessa olyckliga vexlar, som förfalla, innan
man haft tid röka en cigarr och vända sig om —;
förtret-ligheter med bref och bud och anmaningar om hvartannat
i en ändlös röra.»
»Jag tycker vi borde göra något för att reda ut det
bela», sade fru Shelby. »Kanhända kunde vi sälja hästarne
och någon af gårdarne och betala på en gång alla
skulderna.»
»Nej, du är för löjlig, Emily. Du är den klokaste
qvinna i Kentucky, och ändå förstår du ej, att du icke alls
begriper affärer; sådana saker fatta aldrig qvinnor och kunna
aldrig lära sig det.»
»Men», fortfor fru Shelby, »du kunde väl ändå ge mig
en inblick i dina affärer, — en förteckning öfver dina
skulder, åtminstone, och äfven hvad du har att fordra, och låta
mig försöka hjelpa dig med att hushålla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
