Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. »Gräset torkar, blomstret vissnar» - 23. Henrique
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
»Jo, säkert. Pappa bestälde det från Frankrike. Det
är värdt en liten förmögenhet.»
»Jag önskar jag egde det», sade Eva, »och att jag finge
göra dermed, hvad jag ville.»
»Nå, hvad skulle du då göra dermed?»
»Jag skulle sälja det och köpa en plats i de fria
staterna och föra dit alla våra tjenare, och anställa lärare för
att lära dem läsa och skrifva.»
Eva afbröts af att hennes mor skrattade högt.
»Upprätta en läroanstalt! Skulle du ej också lära dem
spela piano och måla på sammet?»
»Jag skulle lära dem att läsa sin bibel och skrifva
sina bref, och att kunna läsa bref, som de få», sade Eva,
utan att förvirras. »Jag vet, mamma, det käns mycket
svårt för dem att ej kunna detta. Tom känner det svårt,
dadda likaså och många andra på samma sätt. Jag tror,
det är orätt.»
»Nå, nå, Eva; du är endast ett barn! Du förstår
ingenting af det der», sade Marie; »dessutom kommer ditt prat
mitt hufvud att värka.»
Marie hade alltid till bands sin hufvudvärk vid hvarje
samtal, som ej behagade henne. Eva smög sig bort; men
efter den stunden gaf hon flitigt lektioner i läsning åt dadda.
TJUGUTREDJE KAPITLET.
Henrique.
Vid denna tid kom S:t Clares broder Alfred med sin
äldste son, en tolfårig gosse, för att tillbringa en eller ett
par dagar hos familjen i villan vid sjön.
Man kan ej tänka sig något mer egendomligt och
vackert än att se dessa båda tvillingbröder tillsammans. I
stället för att skapa likhet mellan dem, hade naturen gjort
dem till hvarandras motsatser i alla hänseenden; och likväl
tycktes ett hemlighetsfullt band förena dem uti en mer än
vanligt varm vänskap.
De gingo ofta arm i arm fram och åter i alléerna och på
trädgårdsgångarne. — Augustin med sina blå ögon och sitt
guldgula hår, sin luftigt smidiga växt och sina lifliga anlets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
