Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Öfverfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Negrerna narra mig aldrig, hvarken med skränande eller
smicker; så mycket är då säkert.»
»Ni har ett vackert parti der borta.»
»Ja, de’ har jag», återtog Simon. »Den der Tom sade
man mig skulle vara något ovanligt. Jag betalade något
högt för honom, för jag tänkte göra honom till pådrifvare
och arbetsförman; bara jag hinner ta ur honom en del
föreställningar, som ban fått i sig genom att behandlas, såsom
negrer aldrig böra behandlas, så blir han en prima karl.
Den der gula mulattskan fick komma med de andra. Jag
tror nästan hon är sjuklig, men jag ska’ nog ta in på henne,
hvad hon kostade. Hon kan väl stå ut ett år eller två.
Jag bryr mig aldrig om att spara på negrer. Att slita ut
dem och köpa nya är mera i min smak; de’ gör en mindre
besvär, och jag är säker de’ blir billigare i längden», tillade
ban och smuttade på sitt glas.
»Och huru länge kunna de i allmänhet stå ut?»
frågade främlingen.
»Ah, vet ej så noga; beror på deras kroppskrafter.
Starka karlar räcka ses eller sju år; de som äro klena bli
utslitna på två eller tre. Då jag först började, brukade jag
göra mig stort besvär och bråk med att få dem att hålla
ut, — kucklade med dem, då de blefvo sjuka, gaf dem
kläder och filtar och Gud vet allt hvad, samt försökte hålla
dem på allt sätt snygga och anständiga. Men sannerligen
det tjenade till något alls; jag satte till pengar på dem och
de’ blef ett oändligt besvär. Nu deremot, begriper ni, låter
jag dem bara gå på, antingen de äro sjuka eller friska.
Och då en neger dör, så köper jag en annan i stället, och
finner detta i alla afseenden både billigare och beqvämare.»
Främlingen vände sig om och satte sig vid sidan af en
herre, som med undertryckt ovilja lyssnat till samtalet.
»Ni får ej anse den här karlen som något prof på
plantageodlarne i södern», sade ban.
»Jag vill hoppas det», svarade den unge herrn med
eftertryck.
»Han är en småsinnad, lumpen och rå sälle», återtog
den andre.
»Och likväl kunna edra lagar tillåta honom att hålla
hvilket antal menskliga varelser som helst, som nödgas
obetingadt underkasta sig hans vilja, utan att ega ens en skymt
af skydd mot hans öfvergrepp; och så usel ban är, kan
ni dock ej neka, att han har många likar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
