Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456
glädje som nu fyllde hans hjerta, kände han ej
längre-vare sig hunger, kyla, förnedring, eller bekymmer och elände.
Ur djupet af sin själ afsade sig Tom denna stund allt
hopp-för det närvarande lifvet och frambar utan förbehåll sin
vilja till ett offer åt. den oändlige. Han såg upp till de
tysta eviga stjernorna, dessa sinnebilder af änglaskarorna,
som alltid blicka ned på menniskorna; och genom nattens
stillhet uppstego orden och tonerna af en sång om seger,
som han ofta sjungit under lyckligare dagar, men aldrig;
med sådan känsla som nu: —
»En gång försvinna skall vår jord,
Och släckas solens ljus;
Men Gud mig kallat med sitt ord
Att bo uti sitt hus.
När jag från denna verlden går
Och kämpat ut min strid,
Jag bortom grafven njuta får
Ett lif af fröjd och frid.
Och då jag så i tusen år
Har lyst som solen klar,
Så är det, som om först i går
Min lofsång börjat har.»
De, som äro förtrogna med de religiösa berättelser, hvilka;
äro gängse bland slaf befolkningen, veta väl, att förhållanden,
sådana som det vi nu meddelat, äro ganska vanliga bland
dem. Vi hafva från slafvarnes egna läppar emottagit en
del sådana meddelanden af särdeles rörande slag.
Psykologen beskrifver för oss ett tillstånd, under hvilket själens
känslor och föreställningar blifva så starka och
öfverväldigande, att de taga till och med de yttre sinnena i sin tjenst
och liksom tvinga dem att gifva en yttre förnimbar form
åt den inre föreställningen. Hvem vill bestämma gränsen
för hvad en allt genomträngande ande kan åstadkomma
med dessa våra förgängliga förmögenheter, eller angifva de
sätt, hvarpå han kan uppmuntra och hugsvala de
förtrycktas förtviflade sinnen! Om den arme, öfvergifne slafven
tror, att Jesus visat sig för honom och talat med honom;
hvem skulle väl vilja motsäga honom deri? Har han ej
sjelf sagt, att hans uppdrag i verlden under alla tidsåldrar
är att trösta de bedröfvade och försätta de fångna i frihet?
Då den grå morgongryningen väckte de sofvande att
gå till den nya dagens arbete, var det bland dessa trasiga
och skälfvande varelser en, som gick framåt med kraftiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
