Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
»Jag skall få den, då Gud vill», sade Tom.
»Ja, men du kan få den nu i natt», sade Cassy med
ett plötsligt utbrott af kraft.
Tom tvekade.
»Kom!» sade hon hviskande, i det hon blickade skarpt
på honom med sina svarta ögon. »Kom med! Han sofver
nu — tungt. Jag lade tillräckligt i hans toddy för att hålla
houom i sömn. Jag önskar, jag haft mera; — jag skulle
då ej ha behöft dig. Men kom nu; bakporten är olåst; der
står yxan till reds; — jag stälde den dit—, dörren till hans
rum står öppen; jag skall visa dig vägen. Jag skulle göra
det sjelf, men mina armar äro så svaga. Kom med nu!»
»Nej, inte för tiotusen verldar, missis!» sade Tom
bestämdt, i det ban stannade och höll henne tillbaka, då hon
ville skynda framåt.
»Men tänk då på alla dessa stackars kräk», sade Cassy.
»Vi kunde göra dem alla fria och gå någonstädes ut i
sumpmarkerna och söka oss en ö och lefva för oss sjelfva;
jag har hört, att sådant skett förut. Hvad lif som lielst är
bättre än det vi ha.»
»Nej!» sade Tom med fasthet. »Nej, godt kommer
aldrig af synd. Jag skulle förr hugga af min högra hand.»
»Då skall jag göra det sjelf», sade Cassy och vände
sig om.
»O, missis Cassy!» sade Tom och stälde sig framför
henne, »för vår käre Herres skull, som dog för er, sälj ej
på detta sätt er dyrbara själ åt djefvulen. Deraf kommer
intet annat än ondt. Herren bar ej uppfordrat oss att
hämnas. Vi måste lida och vänta på hans stund.»
»Vänta!» sade Cassy. »Har jag ej väntat — väntat
tills mitt hufvud blifvit virrigt och mitt hjerta sjukt? Hvad
har ban ej låtit mig utstå? Hvad har ban ej låtit flere
hundra arma varelser lida? Håller han ej på med att
af-pressa dig din sista droppe blod? Nu är jag kallad! Man
ropar på migl Hans stund är kommen, och jag vill se hans
hjerteblod!»
»Nej, nej, nej!» sade Tom och fattade hennes små
händer, som voro krampaktigt hoppknäpta: »Nej, arma,
bortkomna själ, detta får ni ej göra! Den käre, välsignade
Herren utgöt ingens blod, utom sitt eget, och han göt det
för oss, då vi voro hans fiender. Herre, hjelp oss att vandra
i dina^fotspår och älska våra fiender!»
»Älska!» utropade Cassy med en vild blick, »älska
sådana fiender! Det förmår ej kött och blod.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
