Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hänförande taflor. Nejden kring Ronneby kan
kallas så godt som en vacker park hel och hållen.
Sjelfva Ronneby är en åtminstone i Sverge högst
egendomlig och ovanlig företelse. Större ån
mången af de svenska småstäderna, är köpingen
anlagd med ytterst trånga, krokiga och backiga gator
på sluttningen och i afsatserna af några
skogbeväxta klyftor, från hvilka derjemte den ansenliga
Rottneån hoppar ner förbi köpingen, bildande inom
sjelfva dennas område ett serdeles vackert fall.
Ronneby är till följe af sitt sammanträngda
byggnadssätt något dystert och saknar helt och hållet
det ofvannämnda Lyckebys intågande och småleende
karakter, men det är å andra sidan ännu
mera pittoreskt beläget och har verkligen icke så
obetydligt tycke af en tysk alpstad, väl förståendes
med fjällspetsarne och gletscherna supplerade
af inbillningen. Den gamla kyrkan på sin höjd
bland de oregelbundna qvarteren är verkligen af
en sällsynt romanesk verkan.
Det var just i brinnande brunnstermin; herrar
patienter spatserade i frack och glacéhandskar
omkring i de oskyldiga gatorna, damerna voro likaledes
klädda till té, supé och bal. Der går fint till i
Ronneby; det är en köping, som på detta vis snart
får stadsfason. Det fordna idylliska lifvet står här
redan på öfvergången till det salongsmessiga, det
är ungefär som en gästgifvaredotter, som varit ett
halfår i pension inne i staden och lärt sig dansa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
