Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
352
skogseldar, som nästan hvarje år
hemsöka vårt skogrika oeh jämförelsevis
folkfattiga land. Några ord om dessa
torde därför här vara på sin plats.
Den vanligaste anledningen till
skogseld har alltid varit och är fortfarande
ofta vårdslöshet vid svedjning. Lagen
är därför också ganska utförlig i sina
bestämmelser om, huru vid svedjning
bör tillgå, och vi anföra här dessa (ur
15 kap. byggningabalken), lämnande å
sido, hvad den (i 14 kap. samma balk)
stadgar om, huru tillstånd till svedjning
må sökas, och när den öfver hufvud
taget annars är tillåten:
»Vill man svedjeland bränna, afrödje
då skogen näst omkring, gräfve upp
jorden, och hafve vatten därhos och
annan redskap, som tjänar att släcka
elden med. Tillsäge ock nästa grannar
att vara vid handen, och komma till
hjälp, där så omtränger. Hvar som förr,
än han det allt gjort hafver, eller då
starkt väder, stor torka och hetta är,
tänder eld å svedjeland, eller går
därifrån, innan elden ännu alldeles utsläckt
är, böte 5 kr., ändock ingen skada sker.»
Om skada sker å annans egendom, »gälde
af gods sitt», säger lagen, d. v. s.
stadgar skadestånd; men icke nog därmed,
den innehåller äfven, i strafflagens 19
kap. 21 §, ganska svåra straffpåföljder:
»Den, som uppsåtligen, genom
vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse är
vållande till eldskada å annans egendom
eller till förödelse därå — straffas med
fängelse i högst sex månader eller böter.»
I detta stadgande innefattas äfven
eldskada, ’som uppstått t. ex. genom att
någon gjort upp eld utomhus för annat
ändamål än svedjning och ej tillräckligt
noggrant släckt den efter sig.
Man skiljer vanligen mellan tre slag
af skogseld: löpeld, toppeld och
jordbrand.
Löpeld förekommer oftast på hedland,
och elden håller sig i den mossa, ljung
och det ris, som täcker marken. Den
löper hastigt fram och förstör i större
eller mindre grad alla plantor, ungskog,
de med tunn bark försedda trädslagen,
äfvensom det merendels tunna
matjordslagret. Löpelden stannar af sig själf
vid vägar och t. o. m. gångstigar och
kan lätt motas eller släckas, genom att
man upprifver mossan och riset på en
smal remsa i eldens väg och där släcker
den genom att piska den med lummiga
löfträdsruskor. Gammal tallskog med
högt sittande grenar lider icke någon
egentlig skada, hvilket däremot är fallet
med medelålders tall- och gammal
granskog. Granarna torka hastigt och dö,
tallarna däremot repa sig vanligen, men
blifva hämmade i växten och lida
invärtes skador, som betydligt minska
deras användbarhet som sågtimmer. När
löpelden påträffar yngre bestånd, ledes
den efter stammarna upp till kronorna
och öfvergår så till
Toppeld, hvilken är den svåraste
form, i hvilken skogseld förekommer.
Mot denna kunna inga andra åtgärder
vidtagas än att söka begränsa den inom
en viss afskild skogstrakt. Med
iakttagande af eldens framgående riktning
samt af befintliga kalplatser, vattendrag,
vägar, sjöar, inägor o. d. utväljer man
åt det håll, elden framgår, lämpliga pass
på ett tillräckligt afstånd framför elden.
I dessa försöker man genom
upphuggning af tvärgator och fällande af träd
förekomma eldens spridning. I
tvärgatorna antänder man riset och söker bilda
en moteld för att begränsa eller hejda
skogseldens vidare framfart.
Jordbrand uppträder i förening med
de båda andra slagen, men endast
under mycket torra somrar. Den består i
att elden sätter sig fast i större mossar
och myrar. Den hejdas genom att man
i eldens väg gräfver ett så djupt dike,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
