Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
977
Kolning.
978
Fig. 1. Liggmila, sedd från sidan.
"bottnen uppgräfvas och fyllas med ett
underlag af sten, på hvilket sedan stybb
tätt packas.
De i Sverige använda milorna äro
hufvudsakligen af två slag: liggmilor och
resmilor.
Liggmilor äro afsedda för stamved af
flera famnars längd. Styckena höra hålla
samma längd och vara afkvistade, på
det att icke mellan stammarna må
finnas något större mellanrum, som
förorsakar ojämnt drag. Ändamålsenligt är
också att påskynda vedens torkning
genom att strax efter fällningen "barka
den. Liggmilornas form är vanligen en
aflång fyrkant, hvilkens längd
bestämmes af vedens längd och tages två ä
tre och t. o. m. tre och en half gånger
bredden. Kolstaden erhåller från foten
(den sidan, från hvilken milan tändes)
till bakväggen (den mot foten motsatta)
en stigning af en fot.
Då det liggande virket, om detsamma
omedelbart berör marken, förkolnar
ofullständigt eller icke alis, lägger man först
längs efter milan, med smaländan mot
foten och på samma afstånd, tre starka
stänger, »underlaget» n, på hvilka
milveden sedan upplägges på tvären. Dess-,
förinnan nedslår man vid foten två på-
62 — Fröléens Rådgifvare.
lar eller stöttor b med en lutning af 70°
och upplägger så veden till en höjd af
l1/, å 1VS meter. Ungefär 1/ä meter
från öfversidan lämnas plats för en 18
till 24 cm vid lucka, k, som fylles med
bränder, spånor och hartsrikt trä och
bildar »tändgatan». Vid midten läggas
de gröfre träna, vid bakväggen, som
höjer sig 1’/^ à lVs meter, trän af
jämntjock groflek. För att befordra luftens
framträngande till milans bakvägg
hålles den där befintliga veden af kilar /,
fig. 2, något åtskild. Till sist utfyller
man mellanrummen i och jämnar »taket»
(milans öfveryta) med mindre ved.
Betäckningen lägges, hvad beträffar taket,
på samma sätt som vid resmilor, och
vid baksidan kvarhålles den af
kryck-formiga stänger ~h i y m. Vid foten och
vid de lodräta sidorna, vid hvilka ingen
betäckning skulle fästa, upprättar man
medelst pålarna d d och stöden för dessa
d, d, (fig. 1) väggar af bräden o. d. på
ett afstånd af ungefär 18 cm och fyller
betäckningen i mellanrummen. Som
väggarna ej gå ända ned till marken,
blir vid foten och de båda långsidorna
längs efter marken plats att utsticka
draghål. Äfven i förlängningen af
an-tändningskanalen k finnes i väggen ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
