- Project Runeberg -  Om ordlekar /
95

(1910) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de senast framställda fordringarna på en historisk ordbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

filologiska vanan att tillägga beviskraft blott åt sådant, som
har stöd i skriftliga källor.[1]Men språkkänslan beror ej på
tillfälligheter och godtycke, utan har tillkommit under
bestämda historiska villkor och måste därför vara väsentligen
densamma hos många andra individer, hos vilka den
utvecklat sig under väsentligen samma villkor. Därför bör
också lexikografen tvinga språkkänslan att bikta fram hela
sitt innehåll, på samma gång han måste sörja för tillräcklig
kontroll till upptäckande av vad i hans språkkänsla beror
på dialektinflytelser eller individuella ovanor och
missförstånd – ty allt sådant finnes i någon mån hos envar. Vad
kontrollen angår, bör här omnämnas, att vid Svenska
Akademiens ordboksarbete varje av någon särskild redaktör
författad artikel hittills granskats av alla de övriga
redaktörerna[2] samt dessutom av personer utanför den fasta
redaktionen. Faran för att den lokala eller individuella
uppfattningen skulle kunna framställas såsom allmängiltig synes
därigenom vara ganska väl förebyggd.

Huruvida redaktörerna av Akademiens ordbok
verkligen ur sin språkkänsla tillvaratagit allt, vad de kunnat, har
jag svårt att bedöma. Det förefaller mig dock, som om även
de (liksom den Grimmska ordbokens författare) skulle
någon gång hava visat för stor varsamhet att godkänna sin egen
språkkänslas intyg, när denna saknat stöd av skriftliga


[1]
Ur egen erfarenhet kan jag dock anföra ett annat hinder. Om man
sin språkkänsla tror sig märka, att ett ord har vidsträcktare användbarhet, än
summan av de tillgängliga skriftliga språkproven angiver, så vill man
naturligtvis övertyga sig om sanna förhållandet genom att i tankarna bilda satser, som
visa ordet uti andra förbindelser än de redan skriftligt betygade. Att sålunda
»tillverka exempel» är icke lätt, i synnerhet när exempel-tillverkaren därvid måste
röra sig på ett begreppsområde, varmed han jämförelsevis sällan -- kanske ej
på årtionden -- har sysselsatt sina tankar; hans exempel bli ofta tvungna, de
komma att sakna den omedelbarhet och naturlighet, som tillhör en occasionell
användning, han börjar misstänka dem som tendentiösa och slutar kanske alltför
ofta med att angiva (den usuella) betydelsen trängre, än hans språkkänsla först
hade anvisat.

[2]
Vid de diskussioner, som följt av dessa granskningar, har det vida oftare,
än man kunnat vänta, yppats skiljaktigheter i ordens användning och i
uppfattningen av deras betydelser, skiljaktigheter, som berott av uppfostran på olika
orter och inom olika kretsar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordlekar/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free