Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de senast framställda fordringarna på en historisk ordbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan tillägga ur sitt eget minne och enligt sitt eget språkbruk.
Har man att göra med ett ord av vidsträckt och
mångskiftande användning, blir (sedan man granskat språkproven och
för sig klargjort deras innebörd) den första uppgiften att
åtskilja betydelserna, den andra att ordna dem. Dessa
båda uppgifter äro ojämförligt de svåraste bland alla, som
en lexikograf har att lösa.
De olika ordbetydelserna måste, säger Paul, åtskiljas så,
som språkkänslan skiljer dem, och icke efter logiska
kategorier. Detta är obestridligt; svårigheten ligger egentligen
uti att avgöra, huru långt språkkänslan går uti att göra
bestämd åtskillnad. Ett medel, det naturligaste och
allmännaste, är att pröva, i vad mån närmast liggande (synonyma)
uttryck kunna användas till att ersätta ordet i fråga; icke så,
att man uppställer en särskild betydelse för varje fall, där
blott en viss synonym kan brukas för att återgiva ordets
mening, ty då finge man en alltför minutiös sönderstyckning;
men genom jämförelse med synonymerna plägar man
komma till klarhet om, i vilka fall den folkliga uppfattningen
verkligen menar något särskilt, tänker sig saken på ett
särskilt sätt och sålunda kräver uppställandet av en särskild
betydelse.
En användning bör alltså hava erhållit en viss grad av
självständighet för att få gälla som särskild betydelse.
Endast småningom stadgar sig den nya användningen, så att
förbindelsen mellan denna och den betydelse, varifrån den
utgått, blivit utplånad och bortglömd hos den person, som
begagnar ordet i denna relativt nya användning. Men
utvecklingen går icke lika fort hos alla individer, som hava
språkgemenskap. Så t. ex. bleknar metaforen hastigare för
dem, som ofta höra den brukas, än för dem, som höra den
sällan; och det yngre släktet, som mottager en metafor
färdiggjord och i allmänt bruk, uppfattar den stundom icke
såsom metafor, utan såsom en särskild betydelse av ordet,
medan däremot det äldre släktet, som sett metaforen uppstå,
annu fasthåller dess samband med ursprunget. Häri ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
