Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de senast framställda fordringarna på en historisk ordbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir allt svårare att läsa, ju flera ändringar och tillsatser den
får, bleve naturligtvis ganska ovigt och tidsödande.
Svårare vore det dock att förmå kvalificerade personer
att åtaga sig detta mödosamma arbete. Det är kanske ej så
alldeles lätt att nu förvärva medlemmar i redaktionen – ty
dels kräver redigerandet vida mer tid och ansträngning, än
den oinvigde tänker sig, dels blir produkten ett slags
kommittéarbete, vari den enskildes arbete föga märkes, – men
hur skulle det gå, om intet finge tryckas förr, än hela
manuskriptet vore utarbetat och reviderat? En redaktör skulle
ej få erfara det eggande och sporrande, som ligger uti att
se sitt arbete undan för undan föreligga i tryck och höra det
bli föremål för andras intresse och omdömen; tvärtom skulle
han ha goda skäl att tänka: »Manuskriptet blir nog icke
färdigt i min tid; jag får ej uppleva, att någon del blir tryckt.
Ty, om också icke under tiden manuskriptet brinner upp eller
på annat sätt förstöres, så skola, när man väl hunnit till
slutet af Ö, fordringarna både på plan och utförande ha kunnat
ändra sig så mycket, att det hela måste göras om igen; och
innan det är gjort, ha säkert nya fordringar kommit fram,
vilka göra ny omarbetning nödvändig.»
Så förhåller det sig utan tvivel. Magasinerandet av
manuskript, till dess detta vore »fullt utarbetat», skulle leda
till, att ordboken aldrig bleve utgiven. Skall ordboken bli
en verklighet, har man ingen annan utväg än att – såsom
man också hittills alltid gjort med företag av denna
omfattning – börja tryckningen, innan allt finnes skrivet, och att
till förbättring i nästa upplagor lämna sådant, som med
denna arbetsmetod icke kan göras fullt tillfredsställande i den
första upplagan. Man får trösta sig med, att denna första
upplaga ändå meddelar ofantligt mycket gagnande och
lärorikt stoff, samt att den andra, fullkomligare, utan den första,
ofullkomligare, bleve en omöjlighet.
Men önskligt är, att den första upplagan kan utarbetas,
icke blott så väl som möjligt, utan ock så fort som möjligt.
Drager utgivandet ut alltför länge, så blir början föråldrad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
