Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om folketymologi. Af Robert Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något om folketymologi.
Af Robert Geete.
är en bonde kommer in på ett
apotek och begär himlaröd
drag-salfva i st. f. hernorroidalsalva, eller min
stora skinnpäls i st. f. Mixtura
simplex; —
eller när en tjänsteflicka, såsom det
hände en gång på 1840-talet i en bekant
boklåda i Storkyrkobrinken, hälsar från
sin matmor och begär »Nikartders häst
beridare», i st. f. hans Hesperider (den
bekanta vitterhetssamlingen, utg. 1835); —
eller när en hederlig munkbromadam
frågar en förbipasserande kund, om det
inte behagas några bärgrisar eller
vatt-1 ångor, hvarmed hon, i sin naturliga
okunnighet om främmande språk, menar
de franska päronsorterna bèurrè-gris och
vertes-longues;
eller när en uppländsk allmogeman
talar med en bekant om sin hustru och
förklarar, att han endast har det emot
henne, att hon är för mycket harmonisk,
hvarmed han menar, att hon har lätt för
att förarga sig (alltså med anknytning
till harm, harmsen!); —
eller när bondbeväringen i Upsala på.
1830-talet vid afläggandet af
krigsmanna-eden helt trohjärtadt svor på
skjutsordningen i st. f. successionsordningen;
när, säger jag, sådana i vårt tycke
förvridna ord och uttryck begagnas af
obildade personer, så kunna vi vara
öfverty-gade om, att de, som nyttja dem, göra
det pä god tro, utan att, på sin naiva
ståndpunkt, ha någon aning om att de
äro vanställda former, som rent af väcka
löje hos andra.
Den genuina allmogen, d. v. s. den af
»gamla stammen», som hvarken känner
folkhögskolor eller deltagit i
socialistmöten, den genuina allmogen lefver
alltjämt i den tron, att den talar god sven-
ska och att det öfver hufvud taget ej
existerar något annat språk på jorden
än svenska. Möter ett mindre
begripligt ord, t. ex. ett främmande ord, så
»bättrar» man pä det efter ögonblickets
ingifvelse, så att det, enligt den
talandes förmenande, blir svenska af. — Det
sätt, hvarpå folket härvidlag går till väga,
är af stort intresse, ej minst från
psykologisk synpunkt, och de drag af både
humor och satir, som därvid träda i
dagen, äro väl värda att tagas vara på
såsom ett dyrbart material till studiet af
folkets lynne och tankeart.
På den nu nämnda vägen hafva
tusentals ord, ej blott i dialekterna utan äfven
(ehuru i ringare utsträckning) i
riksspråket, erhållit sin nuvarande form, och
det är denna företeelse, som erhållit
namnet folketymologi, ett namn som
införts af språkforskaren Förstemann(i851).
Folketymologien är en kosmopolitisk
företeelse, så till vida som hvarje språks
ordförråd företer en mängd ord, hvilkas
ursprungliga gestalt blifvit mer eller
mindre godtyckligt vanställd (alltså ej
förändrad till följd af de allmänna
språklagarna) och gjord oigenkännlig genom
naiv sammanställning med andra ord,
endast och allenast på grund däraf, att
en tillfällig ljudlikhet förefunnits dem
emellan. I folketymologiens natur ligger
alltså, att den tyder det ovanliga och
främmande, d. v. s. det oförstådda —
icke efter sanningen (hvad grekerna
kallade erv/.tov) utan efter ett bedrägligt
sken.
Definitionen på folketymologi blir
alltså den, såsom redan af de anförda
exemplen framgår, att den är: en naiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
