- Project Runeberg -  Ord och Bild / Första årgången. 1892 /
208

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om folketymologi. Af Robert Geete (Fortsättning och slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 208 —

medlens latinska namn. Några hithörande
ord äro rätt kostliga, såsom dygdens
salfva (för Deutgens salfva),
hirken-pir-ken (för Hypericum), vänta me’na jag
t ar na (för Unguentum Neapolitanum)
o. s. v., allt uttryck, som för ej länge sedan
förekommo i våra apotek. En
förteckning öfver sådana kvasi-svenska folknamn
på droger och medikament har en
fackman lämnat i Farmaceutisk tidskrift» för
1884, och jämte det att denna hans lista
ger ett värdefullt bidrag till den svenska
folketymologien, har den dessutom
betydelse såsom vittnande om en tid, då
allting, både rimligt och orimligt,
begärdes och — hvad underligare är — också
tillhandahölls på apoteken!

Dä utrymmet ej medger att ingå något
närmare pä detta kapitel, vill jag ännu
blott nämna ett enda exempel. I
Ångermanland begagnas i folkmedicinen något,
som kallas fiolsträngsdroppar, ett
namn, som man naturligtvis förgäfves
söker i farmakopéen. Men ortens
apotekare veta mycket väl, att därmed menas
kolokvint-àxo^^r (»Tinctura
colocynthi-dum composita»); och det är här
associationen mellan »kvinten» i det nämnda
ordet och fiolkvinten, som i någon
musikalisk dannemans fantasi framkallat
uttrycket »fiolsträngsdroppar». —

Äfven en stor mängd namn på orter,
kryddor och frukter, de flesta af utländsk
börd, hafva underkastats mer eller
mindre våldsamma omtydningar, hvarom
bl. a. El. Fries’ »Ordbok öfver svenska
växtnamnen» kan upplysa. Jag påminner
blott om sådana allmänt kända ord som
åbrodd (af latinska Abrotanum), fen kål
(latinska focniculuni), libsticka (latinska
levisticum, äldre ligusticum, af Ligurien),
bertramrot (af pyretJiruni) m. fl. —
Hvad särskildt fruktnamnens
förvridningar angår, må några prof anföras från
vår egen goda stad. Man får här
stundom, särskildt bland fruktförsäljerskor,
höra de härligaste folketymologier,
såsom det redan nämnda bärgrisar för

beurrè-gris, k vist madam för
cuisse-ma-dame, mullbärspäron för mouillebouche,
allt namn på olika päronsorter, vidare
champinjon-ärter för champion-i. rter
(som på svenska väl helst borde kallas
»kämpaärter») o. s. v.

Ett allmänt kändt ord är ärtskocka,
som likväl ingenting har gemensamt med
vare sig år tia) eller skock utan för sin
form har att tacka det tyska Erdschocke,
äfven detta på sitt häll en
folketymolo-gisering af det arabiska ardhi schauk,
»jordtistel», hvarifrån det franska artichaut
likaledes härstammar.

På intet af språkets olika områden har
folketymologien emellertid farit fram så
ohejdadt som bland namnen, dessa må
nu tillhöra personer eller orter, — Ehuru
de svenska personnamnen i allmänhet
visst ej äro så krångliga som t. ex. de
ryska, så finnas dock många, i synnerhet
några af främmande härkomst, som äro
för svårbegripliga för vår allmoge och
därför omstöpas på alldeles samma
godtyckliga sätt som de appellativ vi redan
gjort bekantskap med. Så t. ex. blir
Fleetwood till Fly 11 fot (Östergötland)
eller Fläck fot (Vermland), Grapengiesser
travesteras i Småland till Gaparnisse,
och en person med detta namn, som var
bosatt i Grafva socken i Vermland,
kallades allmänt för Grafsocksgrisen.
Indebetou, blir Onda bettet (Västergötland),
och en mycket verksam landtmätare i
Skaraborgs län med namnet Geintschein
kallades af allmogen Järnskänk, på sina
ställen äfven Skinnkäng. Namn som
börja med Her-, såsom Hermelin,
Härdelin o. a., förlora sin första stafvelse,
emedan denna uppfattas såsom
kommande från herre; något som leder
tanken på den gamla historien om hunden
Herkules, hvilken i hvardagslag, när
herrskapet ej hörde det, af tjänstefolket
titulerades rätt och slätt »Kules».

Men också på ett annat sätt spelar
folketymologien en roll i fråga om
personnamn, i detta fall uteslutande bland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:39:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1892/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free