Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under strecket. Bidrag till följetongens historia af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom »Badaren i Dieppe» af Roger de
Beauvoire och »Skyltmålaren» af Alphonse
Esquiros samt de inhemska originalen
»Kärleksäventyret i Vadstena» af ofvan nämnde
N. P—ng, genremålningar af Onkel Adam
och »Stockholmska träsnittsbilder», kvicka
och naturtrogna teckningar af Orvar Odd,
hvilka sedan införts i hans »Valda skrifter».
I allmänhet voro i början de i de
svenska tidningarnas följetonger intagna
berättelserna tämligen korta, och först
långt efter den regelbundna
romanföljetongens införande meddelades
omfångsrikare arbeten, t. ex. »Den siste af sin
ätt», af J. F. Smith, öfversättning från
engelskan, som lästes i Aftonbladet
under flera månader 1858, »Den siste
atenaren» af Viktor Rydberg, hvilken
roman förekom i Göteborgs
handelstidnings följetong samma år och hvars
framgång onekligen är ett bland de bästa
bevisen på att icke ens de
följetongsläsande damerna afskräckas af allvarliga
konstverk i ett dagblad. Det tyckes
snarare vara bladens utgifvare, som af
fruktan att göra tidningen tråkig
afskräckas från att meddela värdefullare
litteratur. En sådan farhåga tillbakahöll
dock icke August Sohlman att år 1859
i Aftonbladets följetong intaga Emilie
Carléns »Ett köpmanshus i skärgården»,
ett icke blott omfångsrikt utan äfven
kostsamt arbete.
Stockholms dagblads text utgjordes
under fyra årtionden hufvudsakligen af
polis- och rättegångsnotiser, några mycket
kortfattade utrikesnyheter samt en och
annan uppgift från hufvudstaden och
landsorten, men redan tidigt meddelades
dock stundom en liten novellett under
hufvudrubriken »Hvarjehanda», i de allra
flesta fall öfversättning. Är 1841 fann
man en några nummer genomgående
originalberättelse med den naturalistiska
titeln »De bägge hamnbusarne». Stock-
holms dagblad var då ännu i synnerhet de
lägre folkklassernas tidning men gjorde
sig aldrig skyldig till råhet i ton, hvarför
nyss nämnda titel tyckes ha väckt
uppseende.
År 1847 började Stockholms dagblad
meddela regelbunden följetong under
strecket, och då lästes där »Vattnet gör
det visserligen icke», originalskizz af Th.,
»Marie Hartman» af grefve Suzor samt
»Professorn och äpplena» af en litterär
barmhärtighetssyster.
Originalarbeten voro sedan icke
sällsynta i den tidningens följetong, och
icke minst under den tid Vilhelm
Wal[dén var bladets utgifvare, under 1860—
1880-talen, utmärkte det sig för ett godt
urval af utländsk romanlitteratur i svensk
öfversättning, besörjd först af d:r C. J.
Backman och sedan af d:r M. A.
Goldschmidt.
Under tiden hade icke blott öfriga
stockholmstidningar utan den svenska
dagpressen i allmänhet under strecket
inhyst inhemsk och utländsk
romanlitteratur. Åtskilligt har obestridligen varit af
underordnadt värde och haft dålig
inverkan på allmänhetens smak, men
följe-tongsafdelningen har också gjort sina
läsare bekanta med framstående litterära
arbeten.
Ty värr äro de svenska originalen
tämligen sällsynta i våra följetonger. De
vore det högst sannolikt icke, om
tidningarna ville eller kunde betala dem
anständigt och icke föredrogo att utan
ersättning tillägna sig utländsk vara,
något som på andra områden skulle få
ett ganska fult namn, och sedan låta
mer eller mindre samvetsgrant men i
de flesta fall för mycket godt pris
öfverflytta dem till vårt språk.
Rätt behandlad, skulle tidningarnas
följetongsafdelning kunna uträtta mycket
godt för den fosterländska litteraturen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
