Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moltkes lefnadssaga. Af A. Hammarskiöld. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 310 —
lärare i detta ämne Karl Ritter säger i
det företal, som han skref för första
upplagan af ofvannämnda bref, att Moltke
utvidgat den geografiska vetenskapen och
fört den framåt genom sina utmärkta
kartografiska arbeten. Den första pålitliga karta
öfver mindre Asien har man Moltke att
tacka för. Själf säger han med berättigad
tillfredsställelse, dock icke förrän i
september 1866, att det ställe, där Eufrat
bryter igenom de kudiska bergen, »har
ingen skildrat mellan Xenofon och mig».
Handteckning af Moltke
från hans vistelse i Turkiet.
I sina bref från Turkiet röjer Moltke,
att han i många afseenden är en lärd man;
han visar sig nämligen väl bevandrad
icke blott i geografi utan äfven i
arkeologi, historia, etnografi, konsthistoria samt
i flera språk. Hans sätt att skildra visar,
att det hos honom fanns ett stycke af en
konstnär och af en skald. Eller är det
icke en skald, som ger sig till känna i
följande beskrifning af den trakt, där det
gamla Troja en gång stått. Om sitt
andra besök i dessa trakter skrifver han:
»Denna gång styrde jag mina steg till det
ställe, vid hvilket de äldsta historiska minnen
äro fästade, men där tiden visserligen
förstört hvarje spår af människoverk, till Ilium.
Det är i sanning märkvärdigt, att man det
oaktadt med största sannolikhet kan
uppvisa skådeplatsen för händelser, om hvilka
en blind gubbe för årtusenden sedan
berättat, att de tilldragit sig århundraden fore
honom. Men naturen har förblifvit
oförändrad; ännu porla de bägge källor, den
ena varm, den andra kall, i hvilka de troiska
kvinnorna tvättade sina »lysande klädningar»;
ännu flyter Simois ned från det källrika Ida,
villebrådets fostrarinna, och förenar sina
strömhvirflar med sin lugnare halfbroder
Skamanders böljor; ännu i dag brusa vågorna
vid Cap Sigeum och vid det af brant stupande
klippor omgifna Imbros.
Om alla de furstar, Homerus nämner,
kämpat utanför Troja, kan vara lika mycket
tvifvel underkastadt som hans halfgudars
stamtaflor, men hvad som är säkert, det är,
att Homerus har förstått afpassa sin dikt
efter denna ängds förhållanden och att han
har känt dem i grund. Därför låter äfven
hela Ilium uppbygga sig i tanken, visserligen
kanske icke såsom det i verkligheten var
men såsom Homerus tänkt sig detsamma.»
I sina »Vandringar kring Rom» säger
Moltke:
»Om många ängder kan man påstå, att de i
årtusenden verkligen förblifvit oförändrade.
Hafvet med dess böljors ständiga växling
ter sig för oss med samma storslagna
enkelhet som en gång för argonauterna.
Beduinerna vattna ännu sina hästar och kameler
vid samma källor och låta sina hjordar beta
på samma gröna ängar som Abraham och
Mohammed. Slätterna vid mellersta Eufrat,
öfversådda som de äro med basaltblock,
bjuda den dag i dag vandraren samma
tröstlösa syn som en gång det romerska rikets
gränsvakter, och många dalar kring
Jerusalem visa sig nog för vårt öga på samma
sätt som för Frälsaren, då han vandrade på
jorden.»
Mången har föreställt sig Moltke såsom
en räknemaskin eller såsom en torr,
fantasilös personlighet. Att han ej kunnat
vara fantasilös, har nog hvar och en
förstått, som har någon kännedom om
människonaturen. Hade han ej haft en
storartad fantasi, skulle han ej ha kunnat
göra upp sådana fälttågsplaner, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
