Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om äldre och nyare luftskepp. Af Karl af Geijerstam. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 338 -
N:r 8 är system Petin, som afprofvades
1850 men med föga framgång. Sedan mr
Petin, som förut varit strumpväfvare, trenne
gånger lidit skeppsbrott, afstod han från
vidare sysslande med luftseglingskonst.
N:r 9 är mr Juliens aerostat. En 25
fot lång modell var utställd i
hippo-dromen i Paris och gick mot vinden.
Den drefs med ett urverk.
N:r 10 är en af mr Heille uppfunnen
apparat, hvilken sannolikt aldrig
försöktes. Drifkraften skall hafva varit en
kombination af segel och propeller,
opererade af två man.
Det var icke blott i horisontal led,
spm man önskade att kunna behärska
Dttpuy de Lomes’ luftskepp.
luftskeppets rörelser. Äfven i vertikal
led är den luftseglare, som färdas i en
vanlig ballong, mycket ofri i sina
rörelser, i det att han är helt beroende
af tillgången på barlast För att afhjälpa
denna olägenhet uttänktes redan tidigt
af general Meusnier en metod, som
senare vunnit tillämpning vid flera olika
luftskeppskonstruktioner. Enligt hans
system förses ballongen med en behållare
af fast material, i hvilken kan inpumpas
luft med tillhjälp af en luftpump, befintlig
i gondolen.: När genom den sålunda
komprimerade luften aërostatens vikt ökas,
kommer hela apparaten tydligen att
sjunka. Genom att öppna en krän till
behållaren, så att den komprimerade luften kan
strömma ut, kan man äter lätta ballongen.
Ett annat sätt att få ballongen att
röra sig i vertikal led uppfanns af
ingeniörerna Duponchel och Derval. Det
bestod däri, att i ballongen inblåstes
vattenånga af 2 till 3 atmosfärers
spänstighet, hvilken vattenånga erhölls från
en helt liten ångpanna, placerad i
gondolen. Genom denna uppvärmning kan
ballongen förmås att snabbt stiga, utan
att minsta fara för vätgasens antändning
föreligger.
Af de många försök till
åstadkommande af styrbara luftballonger utan
användning af särskild motor, som
förekommit, vill jag ytterligare blott
omnämna Dupuy de Lomes’. Om det
luftskepp, som han konstruerade 1872 och
hvilket verkligen kom till användning,
ger vidstående bild en föreställning. Som
framdrifningsmekanism använde han en
propeller, drifven med handkraft.
Ballongen var försedd med en behållare
enligt general Meusniers system i och
för höjning och sänkning.
Förrän man började försöka att
använda andra motorer än människans
armar för att sätta skrufvarna eller
hjulen i rörelse, voro dock alla
sträfvanden att lösa detta problem fruktlösa. Det
första experiment med en motor af
annat slag daterar sig från 1852. Giffard
steg då upp i en ballong försedd med
propeller, hvilken drefs af en i gondolen
anbragt ångmaskin. Motstående bild ger
en antydan om beskaffenheten af denna
ballong. Den lyckades visserligen icke
gå mot den starka vind, som för
tillfället härskade, men dess
motståndskraft var dock betydligt större än äldre
luftskepps. Ett senare försök, som
företogs af Giffard och G. Yon, lyckades
bättre, men ballongens egen hastighet
kunde icke uppdrifvas så högt, att den
kunde gå emot vinden. Efter Giffards
tid försvann idéen om ballonger, drifna
med ånga, för någon tid. Först på
70-talet började nya försök göras. Bland
andra projekt må nämnas italienarens
professor Pietro Cordenons, enligt hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
