Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter af Erik Axel Karlfeldt - Jägarlust - Sångarfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur hans jägarväska af gräflingsskinn
skymta spräckliga fjädrar.
Hans hund, som stormat på gården in,
kring väggar och knutar vädrar. —
Hon bidar med sänkta ögonhår
och blossande anlete gästen,
det skälfver i tinningens yfviga hår
och under den röda västen.
1 granhäckens skugga, vid enslig brunn
räcker hon välkomstbägarn,
och bägaren är hennes leende mun,
och jag är den lustige jägarn.
Sångarfärd,
Pä renen, under granarna, stämmer jag fiolen,
så daggen från hans strängar yr ut i ängens ljus
Kom, doft i vildmarksdunkel, kom, klöfverdoft i solen,
och f ölj min sång och strömma bland stadens gråa hus.
I gråa, kalla husen så månget väsen fryser,
som aldrig spörja fick, hur naturens hjärta brann;
om frihetslifvets jubel, når yppig som?nar lyser,
för dem jag glad vill spela det vackraste jag kan.
Men bleka kvinnor lyss från palatset och från kåken
och le med spotska läppar, i det jag går förbi:
»Med dina bondevisor–»/ jag surrar till med stråken
och drätiker deras mummel i rusig melodi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
