Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arles. Ett reseminne. Af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berättade han, att man frän denna
klostergård hade tagit motivet till en af
dekorationerna i Meyerbers opera Robert.
Den svenska dekorativa uppsättningen
till ifrågavarande opera gjordes, som
bekant, af vår mest framstående
dekorationsmålare, Emil Roberg, och som han
vistades en tid i och för studier här nere
i Syd-Frankrike, är det allt skäl att
antaga, att historien gällde, om ock icke
honom allena, dock äfven honom.
Från Saint-Trophime gick jag midt
öfver torget till stadens lilla museum,
äfven det inrymdt i en liten för detta
kyrka. Porten ut till torget stod på
glänt — jag sköt på den, den öppnade
sig gnisslande, och jag steg in. Jag såg
mig om efter vaktmästaren, men någon
sådan syntes icke till; det var folktomt
och stilla inne i det lilla rummet, där de
åldriga stenfynden, torson utan hufvuden
och hufvuden utan näsor, armar, knutna
händer, fötter m. m. uppradade sig i fyra
led under de hvitstrukna hvalfven.
Frånvaron af vaktmästare, ett species, som
jag i allmänhet icke älskar, och det
älskvärda förtroende, hvarmed tillträde
lämnades åt främlingar, förmådde mig att
dröja något längre där inne, än jag
väl annars skulle hafva gjort, ty själfva
fynden voro endast svagare
återupprep-ningar af hvad jag många gånger sett i
Italien. Just när jag ämnade gå,
gnisslade åter porten, och en liten krympling,
kutryggig och skefbent, kom in. Han
började rabbla upp den säkerligen oskrifna
katalogen, och ehuru han på sin höjd
var en mycket aflägsen släkting til!
vaktmästaren, gaf jag honom den tillbörliga
vaktmästartributen och hejdade honom
så redan på första sidan. Och så gick
jag åter ut i solskenet för att odeladt
ägna mig åt stadens lefvande sevärdheter,
dess för sin skönhet berömda kvinnor.
Jag hade visserligen redan på
morgonen spanat efter dem, men där ett
kvinnligt väsende uppenbarade sig på de ännu
tämligen folktomma gatorna, var det
ofelbart öfver de femtio åren : inne i kyrkorna
Ord och bild, i:a årg.
hade jag visserligen äfven sett några
kvinnor, hvilkas gestalter tydde på
ungdom, men de lågo försänkta i bön, och
deras ansikten voro till hälften dolda för
rn’g’’ Jag hoppades, att jag nu, då det
redan var lidet på middagen, skulle ha
bättre tur, och så blef verkligen också
fallet. Några promenerande syntes
visserligen inte till, men under mina
ströftåg rundt staden lyckades jag än här,
än där, bakom en ruta, böjdt öfver
arbetet, i en portgång, bakom en boddisk,
uppfånga skymten af ett ungdomligt
ansikte. Och ryktet hade icke sagt för
mycket, alla dessa unga kvinnor voro
vackra, några fulländade skönheter.
Typen är starkt sydländsk, påminnande om
den italienska skönhetstypen, men något
finare, något mindre blodfull, med ett
vekare drag kring munnen, förrådande
ett något skildt temperament. Hvad som
förvånar en och kastar ett skimmer öfver
hela det lilla samhället, är att finna den
så genomgående i alla klasser, är att den
genom århundraden kunnat bibehålla sig
i dessa trånga gränder, i dessa små hem,
så stolt, så ren, så full af ras. Där gick
en skönhet och sopade gatan utanför
husporten, en annan låg och skurade en
farstu, en tredje, drottningen för dem
alla, satt i ett gathörn och sålde
bleckkärl.
Den pittoreska dräkten bidrager äfven
att förhöja intrycket. Det mest
karakteristiska i denna är hårklädseln. Håret
är nedkammadt, så att det faller i tvenne
breda vågor, snedt öfver pannan, öfver
tinningarna skylande halfva örat, bildar
en något nedhängande hårkorg i nacken
och är slutligen på hjässan uppfästadt i
en grekisk knut. Öfver denna är nu i
hvardagslag en liten hvit mössa fästad
— vid högtidligare tillfällen ett bredt
sidenband af samma färg som klädningen
med de fria ändarna nedhängande på
ryggen. De äldre kvinnorna bära utom
den hvita mössan ett bredt svart band
lindadt rundt hjässan. Dräkten för öfrigt
utgöres af en mantilj i rika veck lagd
32
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
