Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur - Två posthuma arbeten. Af Axel Lundegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och räddad af den man, hvars dotter han
dragit med sig på villovägarna. General
Kru-kovsky säges nämligen ha haft vissa
förbindelser med Thiers, tack vare hvilka han
såg sig i stånd att utverka — icke en
benådning för den dödsdömde kommunarden
utan en frigifning eller rättare sagdt: en
tillåtelse att rymma. — Och så drog då den
gamle ryske generalen hem till sitt land igen,
där familjen — de två egendomliga
svärsönerna inberäknade — snart församlades
på fädernegodset Palibino.
Men det idylliska lugnet afbröts snart
genom faderns död; och detta slag träffade
Sonja Kovalevsky hårdt. Det kom öfver
henne en intensiv förnimmelse af ensamhet,
hjärtats röst gjorde sig gällande med allt
större styrka, »hennes längtan efter ömhet
tog öfverhand, och så invigde hon sig själf
i ali tysthet, i det stilla sorgehuset, till sin
mans verkliga maka».
Med mycken finhet och mycket förstående
skildrar hertiginnan Cajanello, inom den
trånga ramen af några få sidor, de år, som
nu följde och hvilkas resultat blef, att Sonja
Kovalevsky lämnade sitt hem i Moskva för
att på egen hand skapa en framtid åt sig
och sin lilla dotter.
Det blef i Sverige, som hon kom att skapa
sig denna framtid. Det var i vårt fosterland,
som hon fann den verksamhet, hon åtrådde.
Den man, som äran härför i främsta rummet
tillkommer, är professorn vid Stockholms
högskola Gösta Mittag-LefHer. Det var han,
som genom sina ansträngningar och sin
energi genomdref, att Stockholms högskola
hedrade Sonja Kovalevsky med en kallelse
till professor — och genom denna kallelse
hedrade sig själf.
I professor Mittag-Lefflers hem var det
också, som Sonja Kovalevsky för första
gången träffade den svenska författarinna,
som nu, i föreliggande arbete, strax innan
hon själf gick bort, uppfyllt det löfte hon
gifvit sin väninna: att skrifva hennes lifs
historia.
Skildringen af detta första sammanträffande,
af Sonja Kovalevskys första intryck af
Stockholm och hur hennes öde där så småningom
gestaltade sig, under Växlatide stämningar,
under samarbete och samlif; om hur det stora
parallell dramat, Kampen f ör lyckan, som de
båda utarbetade gemensamt, så småningom
blef nästam symboliskt för de båda
författarinnornas lif; hur, för att begagna Sonja
Kovalevskys egna vemodiga ord, kampen
kom på den enas lott och lyckan tillföll den
andra odelad; hur den begåfvade främlingen
genom Missräkningar och sorger når fram
till en stor triumf för sitt hufvud, följd i
spåren af ett lika stort nederlag för hjärtat
— allt detta bör läsas i sitt sammanhang;
det kan icke refereras. Den- spännande
roman, som var Sonja Kovalevskys lif, fick
sitt sista korta kapitel i det sjukläger, på
hvilket hon nedlades i början af året 1891,
strax efter det hon återvändt från sitt
feriebesök i utlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
