Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ett besök hos Franz von Lenbach. Ett reseminne. Af Edv. Alkman. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
edv. alkman.
gedigna färg och sin klassiska hållning väckt
hans beundran i de allra flesta af
kontinentens större målningssamlingar. De tåga i
en lång rad genom hans minne: det nya
Tysklands tre käjsare, Bismarck och Moltke,
Gladstone och Salisbury, Lörd Beaconsfield,
Leo XIII, Richard Wagner, ända till
Döl-lingers knipsluga teologfysionomi
och Paul Heyses himlavända
poetblick. Vid minnet af allt
detta får villan, som han redan
älskat sig in i, ett alldeles nytt
intresse för honom, han tycker
sig i altanbyggnadens underbart
och till den ädlaste harmoni
sam-manvägda linier igenkänna
dragen af samma konstnärsanlete,
som i klassisk ro blickat emot
honom genom de Lenbachska
porträtt, hvilka hvarje gång
gifvit honom den äkta
konstens knappast beskrifbara
njutning.
Så hände det åtminstone mig.
Jag kom åter och återigen
tillbaka till villan vid Luisenstrasse.
Sällan kunde jag stå där
ensam. Litet hvar, som kom gatan
fram, dröjde gärna ett par
ögonblick vid det mystiska
järngallret, t. o. m. resande engelsmän
i uppvikta vidbyxor kände sig
fängslade och bläddrade länge
och förgäfves i sin Bædeker.
En dag ställde turen så till,
att jag fick se äfven det inre af
härligheten. Jag hade träffat
samman med den ryktbare
ägaren och mottagit en inbjudan
att besöka honom i hans atelier.
En het julimiddag trädde jag
alltså innanför järngallret, gick
långsamt genom trädgården och
kom in i en sval trappuppgång,
hvars väggar voro behängda med
mörknade dukar af gamla mästare.
Men föga tid lämnades att beskåda dem —
jag hinner knappast orientera mig, förrän
en dörr öppnas, dörren till mästarens allra
heligaste, där jag anmodas att inträda. Till
vänster en grotta med stalaktithvalf och
springvatten, till höger tre större rum i file,
fyllda med olikartade konstföremål från alla
tider, ända från egyptiska statyetter med
slutna knän och underarmen fastvuxen vid
tektur är öfverintecknadt af ett från gångna
konstepoker lånadt kapital, gör den lugna,
trefna, som ur marken uppvuxna stilen i
denna villa ett ovanligt intryck af
konstnärlig frihet och mognad.
Främlingen kan vända sig till den
första Münchenbo, som går förbi, och fråga
Förmak till ateliern.
efter ägarens namn: han får ofelbart det
halft förvånade svaret: Lenbach.
Namnet Lenbach är för en nutida
konstälskare nästan lika välbekant som Bismarck
eller Gladstone för den politiskt intresserade.
Det erinrar honom om de otaliga porträtt
af samtidens stormän, som under signaturen
Franz von Lenbach genom sin
utomordentligt skarpa karaktärsgifning, sin rika och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
