Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Leksand. Af Johan Elg. Med 11 bilder efter teckningar af C. E. Törner och fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
johan elg.
järnväg som den heter, har sin ändstation
vid Insjön, en mil från Leksands kyrka,
eller som byn vid kyrkan kallas
Lek-sandsnoret. Vid Insjön går den resande
ombord på en ångbåt, riktigt ståtlig för
ett aflägset farvatten. Från däck se vi,
huru Dalälfven kommer seglande ut i
sjön, och in i dess flöde styr båten sin
väg. Färden måste gå försiktigt, ty den
djupare strömfåran är ej bred, och i
synnerhet på försommaren möter man
tusentals timmerstockar, mot hvilka fören
ibland tager ganska våldsam törn, och
som kunna vara riskabla nog för pro-
kring rötterna när som hälst kunna
lossna, och trädet störta ned till stranden,
där den finaste, mjukaste sand ej kan
erbjuda nytt rotfäste och näring.
Ofvanför dessa uddar utbreda sig
odlade fält och ängar, och bland dessa
varseblifva vi här och där byar, stora
samlingar af större och mindre bondgårdar,
skilda åt endast af små trädgårdstäppor.
Så synes på afstånd åt vänster
Västan-nors by, där den bekante
riksdagsmannen Liss Olof Larsson har sitt hemvist.
Horisonten begränsas af höga
skogsklädda åsar, hvars buktande konturer i olika
Tibble by. Teckning af C. E. Turner.
pellerns blad. Älfven kröker i stora,
väldiga bukter, och strändernas formation
och det omgifvande landskapet äro af det
för hela trakten karakteristiska slaget.
Stränderna utgöras af höga
sandbankar; man ser att älfven under årens lopp
arbetat sig ner allt djupare och djupare,
och på samma sätt hafva vårskred och
bäckar genombrutit bankarne här och
där, så att stränderna bestå af höga
utspringande uddar, hvars inre delar äro
tätt trädbevuxna; på utkanten hänga
ensliga tallar och björkar öfver djupet och
se ut, som skulle den bindande jorden
afstånd och belysningar gifva taflan
hennes största behag. Till höger höjer sig
Tibbleberget, som ej är helt och hållet
skogklädt, utan vänder sin höga, kala
panna utåt älfdalen, och vid dess fot
ligger Tibble by, där den största gården
äges och om somrarne bebos af en af
vårt uppsvenska universitets rättslärde.
Denne professors välvilja att mottaga
tentander äfven under feriemånaderna
har ej obetydligt bidragit att leda en
stilla ström af Pallassöner till dessa
trakter. Strax därpå gifver båten en
signal med tre långa och tre korta blås-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
