Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Om Kristi porträttbilder och deras historia från apostlarnas tid. Af Wyke Bayliss. Öfversättning för »Ord och bild». Med 13 bilder - XI - Afslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om kristi porträttbilder.
53 7
utförd, innan detta evangeliums riktiga
manuskript kom dit; annars vore det
oförklarligt att sjutalets symbolik skulle
hafva öfverkorsat den heliga textens ord.
Men detta fynd är ett af dem, som
omotsägligt bära Kristi porträttbild.
Afslutning.
När jag nu ser tillbaka på hvad jag
skrifvit, märker jag, att min
argumentation icke så mycket liknar en kedja,
hvilken, om en länk brytes, faller ur sär,
som icke mer en kabel gjord af många
snören. Om ett snöre brister, så
försvagas visserligen kabeln; men dess
styrka är icke alldeles förlorad. Den kan
ännu rädda farkosten.
Det framgår af hvad jag sagt, att
bevisen i ämnet äro af tre slag: historiens,
arkeologiens och konstens, och att de
lämna förenade och af hvarandra
oberoende vittnesbörd om porträttbildens
äkthet.
Genom den historiska analogien få
vi den inneboende sannolikheten för dess
äkthet. Bruket af porträttmålning hos
de gammalkristna, de skrifna berättelserna
om deras förföljelse och bestämda data
för deras martyrskap, de gamla
skriftställarnes hänvisningar till vissa taflor,
dessa taflors tillvaratagande såsom äkta,
allt detta leder oss fram till den frågan,
huruvida det är möjligt, att af alla ledare
i det tidehvarfvet Kristus skulle vara den
ende, hvilkens bild hans anhängare icke
skulle hafva brytt sig om att bevara.
Vi gå då från historien till arkeologien
och finna denna biid i basilikornas
mosaiker. Många hafva blifvit förstörda
och äro restaurerade, men restaureringen
af en mosaik är icke detsamma som af en
målning, och tillräckligt mycket står
kvar för att öfvertyga oss, att ingenting
egentligt blifvit tillagdt, ens af Giottos
eller Rafaels händer. Men vi forska
vidare och vi träffa på katakombernas
reliker, — fresker, glaskärl,
metallprydnader och dukmålningar, — och vi finna
under alla dessa konstens olika former
och förutsättningar samma porträttbild
af Kristus.
Under huru många omständigheter
och med hvilken grad af fulländning är
ett spörsmål icke lättare löst af
konstnären än af historikern och arkeologen!
Men konsten tillhör icke de exakta
vetenskaperna. Inom konsten gifves rum
för starka meningsskiljaktigheter.
Konstnärer kunna misstaga sig i sina
omdömen. Jag vet allt detta, och dock vet
jag, att om i en fråga som denna
konstnären tager fel, så finnes det ingen högre
instans. Men konstnären talar icke på
måfå eller utan vetande, när han
bedömer olika skolors uppkomst, karaktär,
utveckling, begränsning och förfall. De
olika resultat, som framgå ur penselns
fria handhafvande eller ur öfvervinnandet
af mosaikinläggningens svårigheter, ligga
inom räckvidden af hans bedömande.
Man har velat påstå, att Kristi
porträttbild småningom uppstått under
medeltiden, börjande med de ofullständiga
utkasten i katakomberna och sedermera
från sjätte till nionde århundrade
utvecklat sig till sin fulla glans genom de
bysantinska mosaikarbetarnes händer. Men
för konstnären är det icke svårt att
öfvertyga sig om, att förändringen icke
är ett resultat af framsteg och
utveckling. Den är ett resultat af försämring
och förfall.
Mången förväxlar begreppen
porträttlikhet och porträttbild. En likhet kan
finnas i en målning som icke är porträtt,
liksom ett porträtt kan finnas utan
porträttlikhet. Ibland heter det: Ah, men
jag trodde, att håret skulle vara längre,
eller mörkare, eller ljusare, allt efter
förhållandena. Men likheten med mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
