- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tredje årgången. 1894 /
387

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Från Magdalena Rudenschiölds ungdomsdagar. Några meddelanden ur en brefväxling. Af Karl Warburg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN MAGDALENA RUDENSCHIÖLDS UNGDOMSDAGAR.

391

Gustavianerna söka nu använda
Magdalena Rudenschöld i schackspelet mot
Reuterholm. »Spelets bästa docka» tror man
henne vara i betraktande af den hyllning
hertigen-regenten ägnar henne. Alla
häntydningar från honom om att hon skulle
blifva hans älskarinna afböjer hon likväl
bestämdt. Hon söker endast använda
sitt inflytande till Armfelts förmån. Stolta
och kraftiga ord nyttjar hon mot
»Höglands hjälte», ända därhän, att denne gör
en ömklig figur och af ängslan måste
lägga sig sjuk. Trots löften till henne går
han dock helt och hållet i den
Reuter-holmska kamarillans ledband.

Några år senare är den försmådde
älskaren, som en gång uttalat hoppet att
»med uppoffring af sitt eget lif få bidraga
till hennes sällhet», en obeveklig hämnare,
som t. o. m. ökar fängelsestraffet med
schavottens nesa, och som låter tillställa
hofrätten de för hennes rykte oerhördt
komprometterande bref, som funnits i
Armfelts brefväxling. Yttermera! Dessa bref
öfversättas och spridas af kolportörer kring
hufvudstaden, och detta fastän de intet
hafva med högmålsprocessen att göra —
en låghet utan like.

Vi se henne schavottera, under
allmänhetens deltagande, vi se henne å
spinnhuset föremål för välvilja och
sympatier från de mest skilda håll, från
hufvudstadens mest olika lager. Här i
fängelset förvandlas under hennes biktfaders
Petrejus’ ledning hennes sinnesstämning,
och såväl denne värdige prästman som
hennes syster omtala vid denna tid
Magdalena Rudenschiölds djupa, uppriktiga
ånger, hennes religiösa sinnelag.

Men åter skiftar kaleidoskopet. Den
allvarliga sinnesstämningen synes icke
länge bevarad. Den skymf hon
underkastats har brutit hennes stolthet;
förbindelsen med Armfelt, hur moraliskt
för-dömlig den än var, bevarade dock —
särskildt om man tänker på de drag af

storsinnad uppoffring, som hon visade
under processen — ett visst idealt
skimmer, men detta försvinner från hennes
senare lefnad. Den kvinna, som en gång,
med vrede öfver att anses vara härtigens
mätress, stolt hade afvisat Sveriges
regent, då han bragte henne sin
älskogshyllning, är nu knappast angelägen att
bevara skenet, då hon ger sig lidelsen i
våld. Förvisad ur sin moders hem,
lefver hon i armod samman med en älskare,
en betjänt, som t. o. m. misshandlar
henne. En ny variation på Maria
Grub-bes saga — Ulrik Fredrik Gyldenlöves,
konungasonens gemål, som slöt såsom
den råe färjkarlens misshandlade hustru!
Nu fann hon sig också bortstött af sitt
gamla umgänge, som ännu 1798, efter
högmålsprocessen, icke hade afbrutit
förbindelsen med henne. När hon visade
sig på gatan, undveko äfven hennes gamla
bekanta bland herrarne att möta henne.
Bittrast var dock utan tvifvel att
Armfelt, som varit orsaken eller åtminstone
anledningen till Magdalena Rudenschiölds
personliga och politiska olycka, hvilket han
själf öppet erkände, nekade att
sammanträffa med henne, då han 1801 besökte
Sverige, — »hennes åsyn skulle göra mig
oerhördt ondt», skref han. Detta oädla
drag, hvilket samtiden näppeligen med
orätt dömde såsom »hårdt, gement och
otacksamt» *, kunde knappast uppvägas af
att han nu ryckte henne ur armodet och
på sin bekostnad sände henne utrikes.

Ljusare dagar synas nu ha randats
för henne. I trakten af Genève lefver
hon som madame de Staëls umgängesvän
och kan ännu 1811 tjusa resande
svenskar genom sitt sunda omdöme, sin
intressanta personlighet, sitt älskvärda sätt,
som låter resenären i hennes sällskap
glömma »tid, hunger, allt» **.

* J. Nordins hofkrönika (Ahnfelt, Ur Sv.
hofvets lif, III, 259).

** Fr. Ridderstolpes bref (Ahnfelt a. a. VII, 77).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 21:52:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1894/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free