Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gustaf II Adolf. Af Harald Wieselgren. Med 22 bilder - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
harald wieselgren.
fästes disciplin och rättegångsordning för
svenska armén. Så afseglade konungen
med 148 skepp och 10 jakter. Vid
lif-ländska sidan skingrades flottan af en tre
dagars svår storm, »som mig lärde», skref
konungen till Axel Oxenstierna, »huru
äfventyrligt det är, folk i myckenhet
öfver sjö att föra». Läger slogs utanför
Riga, som efter. några veckor intogs.
Gustaf Adolf regerade sedan i den
staden så, att hans minne ännu i dag där
lefver i välsignelse.
Efter att i Kurland och Lifland ha
vistats till in på nyåret och därunder
intagit slott och städer, for konungen på
ofantligt kort tid hem öfver Torneå, i
januari 1622. Hans bror dog under
tiden i Narva; hertig Johan och hans gemål
hade aflidit 1618, Vasaätten i Sverige
bars nu upp endast af konungens person,
men så var det svenska kungadömet
befriadt från särskildt regerade
furstendö-men. Frampå sommaren seglade Gustaf
Adolf åter till Riga, men kriget
afstannade snart genom ett nytt stillestånd på
tre år, öfverenskomna ett i sänder, men
utan Sigismunds, ratifikation. När därför
på sommaren 1623 rykten begynte komma
från Danzig, att trupper samlades där i
trakten, och att Sigismund själf var i
antågande, företog kungen en
rekognö-sering med en del af flottan, på tre dagar
seglande från Elfsnabben till Danzigs
redd. Ja, Sigismund höll verkligen sitt
intåg i staden, och några tusen man lågo
verkligen därutanför — men alltsammans
fullt fredligt, och Gustaf Adolfs hot mot
staden syntes föga rättmätigt.
Emellertid fick han hvad han begärde: försäkran
om stilleståndets giltighet äfven för
Danzig. Det korta sjötåget blef blott en
öfningsexpedition..
Hela följande år, 1624, var Gustaf
Adolf hemma i Sverige, särskildt
sysselsatt med härens ordnande på ett sätt,
som bildar föredöme för det senare in-
delningsverket; med nybyggnader för
flottan, med den inhemska
vapenfabrikationens uppdrifvande — och med
anskaffande af penningar. Det var ett dyrt
och tryckande finanssystem, som
anlitades: lån mot upplåtande åt långifvaren
af kronoinkomster i vissa trakter,
utarrendering af dylika, försäljning af
kronogods, bortarrendering af tull, af
grufvor m. m. Och dyr procent fick
låntagaren erlägga, äfven- när långifvaren
tillhörde de »vänner och väns vänner»,
hvilka konungen anmodat om
försträckning. Så t. ex. erhöllo bröderna Johan
och Lars Skytte för ett lån af 50,000 sv.
daler (1626) 12 proc. på de 39,600, 8
proc. på de 10,400 dalerna, och betackas
ändå »med ali konungslig ynnest och
nåde.» Det märkligaste är, att så
mycket kunde uppbringas utom landet, att
undersåtarna ändå icke blefvo »platt
för-därfvade.» För sin egen hofhållning
betalte konungen året 1623—24, då
kurfurstinnan, drottningens moder, och två
drottningens systrar vistades vid hofvet,
enligt kontrakt med tull-arrendatorn och
köksmästaren Paridon 30,482 V2 daler i
afräkning på tullarrendet och 15,700
daler i naturaleveranser från konungens
handelsman och jägmästare, förutom 200
famnar löfved och 100 läster kol. Så
fordrades också »dageligen til hvar
måltid 30 specificerade rätter, rikt med
spe-ceri och färskt smör tillredde och väl
kokade», franskt och rhenskt vin samt
rostockeröl. Själf fick konungen icke
ofta vara med om sådan hofförtäring, ty
han drog allt stadigt ikring, mönstrade
och ransakade.
Under loppet af 1624 fruktade Gustaf
Adolf en tid lång, att krig mot Danmark
stod för dörren. Allt framgent vågade
han icke blotta Sverige på trupper, för
Danmarks skull, vare sig han med
huf-vudhären vistades i Preussen eller i
Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
