Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om sagans uppkomst och vandringar. Efter senaste forskningar af Johan Vising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SAGANS UPPKOMST OCH VANDRINGAR.
I95
scener och anekdoter (fransmännens
nou-velles och fabliaux) eller helgonlegender.
Sagan har verkligen realiserat
kommunisternas dröm: den är ingens privata
egendom, alla hafva tagit till sig af den,
alla ha närt sig med den och njutit den.
Man har naturligtvis ej kommit under
fund med dessa förhållanden, förrän
kännedomen om främmande länder och folk
blef större; och först i vårt århundrade
har man uppställt utförliga teorier för
deras förklarande.
Först kom den ariska eller
mytologiska teorien. Den utgick från
bröderna grimm, de bekante sagosamlarne,
och utvecklades vidare af Max Müller.
Desse lärde och deras skola förklara på
följande sätt folksagornas uppkomst: de
s. k. ariska folken, d. v. s. inder,
perser, greker, italer, kelter, slaver, letter,
germaner, uppbyggde under sin
gemensamma barndomstid på Västasiens
högland ett mytologiskt system för de
vanligaste naturföreteelsernas förklarande.
Denna mytologiska byggnad föll sönder,
vid eller efter ari ernås spridning, i
mytiska spillror, ur hvilka uppstodo först
mer eller mindre religiösa legender, sedan
helt världsliga sagor. Vi ha t. ex.
naturföreteelsen vinterns och sommarens
växling; den förklarades genom en myt t.
ex. om sommarn, som hålles fången af
vintern och befrias ur fångenskapen af
solen. Ur denna myt uppstodo
någorlunda likalydande legender, och ur dessa
slutligen de många alldeles världsliga
folksagorna om sköna prinsessor, som
hållas fångna i gamla trollslott af stygga
tyranner och befrias af tappra och sköna
riddare.
Att man sålunda kom att återföra
folksagorna till ett ariskt-mytologiskt
ursprung, berodde på flere omständigheter.
För det första var det hos de ariska
folken, endast undantagsvis hos andra,
som bröderna Grimm funno sådana sagor.
Dessa innehålla vidare alltid
öfvernatur-liga element, som i allt fall representera
barnsliga religiösa föreställningar och
som lätt framställa sig såsom
»mediati-serade» lämningar af ett religionssystem.
Man trodde sig också, åtminstone var
det fallet med Max Müller, i de
fornindiska religiösa sångerna, Vedas, kunna
liksom med handen taga på de
ursprungliga ariska myterna i deras födelse och
första renhet, och i dem syntes ligga
in nuce hela den sedan så rikt
utvecklade sagoskatten. Slutligen hafva vissa
Max Mullers språkliga teorier fört honom
till den föreställningen, att det äldsta
ariska språket i och för sig skulle vara
myt- och sagobildande. Man hade ännu
inga abstrakta ord; allt uttrycktes
konkret och i bilder, tagna från människans
egna personliga förhållanden och hennes
närmaste omgifning. Man hade t. ex.
ej ett så artificielt ord som solnedgång;
det hette i stället den döende solen; ty
dö och sol, det kände man dock till.
Det var alltför abstrakt att säga solen
går upp; man sade med konkreta ord
ur människolifvet natten föder ett
strålande barn. Med användning af ett
sådant språk blef lätt morgonrodnaden
solens dotter, som om morgnarne för på
bete sina kor (= skyarna), ur hvilkas
tunga jufver en riklig mjölk (= daggen)
faller för att nära och uppfriska
jorden. Ur detta barnsliga bildspråk växte
som en själfsådd äring: myter, legender,
sagor.
Denna teori är lika vacker och
poetisk som de sagor, den vill förklara;
skada blott, att den knappt är sannare
än de. De stöd, på hvilka den hvilar,
kunna undan för undan ryckas bort.
Efter Grimms tid har man funnit, att
de folksagor, som han trodde vara ariska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
