Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenskt familjelif i slutet af 1700-talet. Af Oscar Levertin. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenskt familjelif i slutet af 1700-talet.
447
skrifver och bifaller sin sons »tankar at
träda uti en närmare alliance med Herr
assesorns Högtärade Hus igenom ägta
förbund med en des älskade Dotter»,
och Gjörwell svarar på sitt hjärtliga vis:
»min dotter medförer inga Rikedomar,
men för hennes Dygder och Tänkesätt
samt Hushållsflit svara både hennes Mor
och Far», och, aldrig förgätande sina
litterära intressen, medsänder han till den
lärde kyrkoherden sina *nova litt er ar i a ».
Nu sitter Brite-Louise hela dagarne i sin
kammare, syr och broderar, och på
kvällarne hafva de trolofvade och fru
Brita-Nora »conferences d’amour, de
Ten-dresse — et d’Economie, som räcka ända
till i och 2 på nätterna». — Almqvist,
som var en framför allt praktiskt lagd
man — han är utan fråga den minst
litterate i kretsen —• ordnar redan för
Brite-Louise ett vackert hem i
Kungsbacken. Då hon sålunda redan vid jultiden
skulle träda i brudstol, besluter Gjörwell,
ehuru med förklarlig saknad, att lämna sitt
kära Torp på Captensudden, för stort och
ensligt för två ensamma gamla, och att till
hösten flytta in till staden, till
hofgra-vören Martins hus Regeringsgatan 74.
Från slutet af september finnes också
ett bref från Brite-Louise till
ungdomsvännen Linnerhjelm, som tolkar hela
familjens sorg att lämna det kära
Djur-gårdshuset, och brefvet förtjänar att
citeras såsom det afsked, Carl Jonas Ludvig
Almqvists mor riktar till sina flickår och
sin ungdom:
»Min egen lilla ömma och beskedliga bror Carl.
Det behöfs, at Du är så mycket min vän, som Du
är, för at kunna förlåta mig som ej på så lång tid
har skrifvit och svarat Dig på Dina så charmanta
och vänskapsfuHa Bref, men jag försäkrar Dig at i
denna försummelse äger mit Hjerta ingen Del; ty
jag är nu så omgifven och öfverhopad af både glade
och serieuse och ängsliga saker, at jag knappast
har några minuter före Postens afgång för det nöjet
at upfylla en så kär skyldighet. Bästa lilla Bror
Carli Atankan af Dit sista intagande Bref giör, at
Besöket.
Kopparstick af D. Chodowiecki.
jag ej vet, om jag vågar at skicka af dessa rader.
Nu lilla Bästa Vän komma vi snart att flytta till
Martins, och jag sedan till mitt lyckliga Hem. Ack!
jag blir mera lycklig än jag det förtjänar, men tror
Du ändå, lilla Bror Carl, at jag intet kan qvittera
denna sälla Boning utan en smärtande känsla —
och kan jag nu, då jag skrifver, ej hindra mig ifrån
en mängd af tårar.
Under detta tak, inom dessa murar, här älskade
Bror Carl, har vår rena vänskap begynt, här hafva
vi njutit glada och oskyldiga Nöjen tiisammans —
hur skulle jag då kunna skiljas härifrån utan
saknad, utan oro — ack nej! — detta ställe förenar
så mycket ljuft för mit Hjerta för at af mig kunna
lemnas utan rörda känslor. Aldrig har jag kastat
up mina ögon utan ny Förtjusning, och utan ännu
lifligare åtanka af så många sälla och lyckliga
dagar, som jag med Dig, lille aimable Vän, här
passerat» o. s. v.
Till oktober flyttade familjen således
åter in i den grå staden, och på själfva
julaftonen stod Brite-Louises bröllop. Det
hölls i hemmet helt inkognito, utan stora
anstalter. Bruden var klädd »en negligé»
i rödt lif med kjortel af sidensarge och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
