Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur ett skaldelif. Af Ernst Beckman. Med 15 bilder - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST BECKMAN.
49<5
hålla den roll han själf spelade som
skalden någon gång talade om händelser,
sådana som dessa. Intet kunde vara
mera fjärran från honom. Men saken
var, att han stundom befann sig i stort
beråd för bevis till en af sina
älsklingssatser: att människor äro bättre än man
stundom frestas att tro; man måste blott
taga dem rätt och med oskrymtadt
förtroende vädja till deras bättre jag.
Ja, han trodde i det allra längsta alla
om godt. Härmed hängde tillsammans,
att han icke tålde, att man talade illa om
någon. Råhe,ten och förtalet
förstummades i hans närhet. Helst ville han själf
säga något godt om en hvar. Så sade han
om en bekant, hvilken sällan öppnade
sin mun: »Hon tiger så behagligt, hon
ökar trefnaden med sin tystnad...»
Vishetens ord har sagt: »Om I icke
varden såsom barn, kunnen I icke se
Guds rike.» Idealets, evighetens strålande
bröllopsgård öppnar sina portar, endast
då barnahänder klappa på dem. Han,
den djupsinnige siaren, ägde
barnahjärtats renhet och gudhängifna fromhet.
»Här går den där Viktor Rydberg ibland
oss som ett barn och vet icke, hur ond
världen är», yttrades en dag i samma rum,
där skalden befann sig. Orden voro
icke ämnade för hans öra, men han
råkade dock höra dem. Han gick genast
fram till den, som sade det ■— det var
en nu afliden ledamot af svenska
akademien: »Tack skall du ha, broder! Jag
vet nog hurudan världen är, men jag
har annat göra än att stirra på dess fula
sidor».
Barnaoskulden trifves godt med
siarens djupsinne. »Hvad är det, som mest
af allt gjort intryck på mig vid umgänget
med Viktor Rydberg?» — skref efter hans
död, i bref till en af skaldens närmaste,
en författare, känd för sina psykologiska
analyser: »Det är detta, att han var den
oskyldigaste människa, jag någonsin
råkat. »
Viktor Rydberg på dödsbädden, Fotografi af Sven Scholander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
