Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 6, Juni - Litteratur. Insända böcker. Af E. G. - Konst. Konstutställningar i Paris. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 42
dagboken.
straffar sig själf, som tillvinna dessa böcker
en stor publiks bevågenhet, och så länge
publiken ropar »mera!» hjälper det föga, om
den goda smaken säger »stopp!», det går ändå
som det har gått, fru Nataly skrifver, och herr
Looström låter öfversätta och gifver ut.
Ofvanpå 637 sidor af detta författarskap
smakar snart sagdt hvad som helst annat som
en vederkvickelse, så fann åtminstone
anmälaren det utmärkt behagligt att komma till
litet engelsk enkelhet, fraicheur och humor
med prästgårdslif och pojkupptåg, då han läste
den tredje nyheten å samma förlag »En gul
aster» af Iota. E. G.
KONST.
Konstutställningar i Paris.
I.
Under maj och juni månader är det
konstsäsong i Paris. De två stora utställningarna
af nya arbeten, »Salongen» vid Champs
ely-sées, som i år räknar 3,578 nummer, och
»La société nationale des beaux-arts», som
förfogar öfver konstutställningsbyggnaden på
Marsfältet och utställer 2,399 nummer, täfla
om allmänhetens gunst. Har man lust och
krafter att se ännu mera, då dessa
utställningar äro genomgångna, kan man hos
konsthandlaren Durand-Ruel få se en betydande
utställning af arbeten af Claude Monet och
i palais Galliera 120 målningar af Corot.
För fullständighetens skull nämner jag äfven
en utställning i Eiffeltornet af hufvudsakligen
handteckningar, däribland arbeten af Chéret,
Renouard, Régamey m. fl., en
specialutställning vid Rue S:t Lazare af arbeten af
Régamey, en historisk utställning af
miniatyrmålningar i galerie Petit, Rose + Croix-salongen
vid Rue de la Paix samt de impressionistiska
och symbolistiska målarnes utställning hos Le
Barc de Bouteville. De båda sistnämnda,
som årligen återkomma, synas hafva förlorat
i betydelse efter hand som det lämnats plats
å de stora salongerna för de mera
framstående målarne af dessa riktningar.
Midt i den brytningstid, som den franska
konsten i likhet med europeisk konst i
allmänhet håller på att genomgå, lefver den
städade och intetsägande konst, som nöjer
sig med att vara skola och rutin, som fyller
konsthandlarnes fönster och tjusar den mest
lättfångade publiken, ett frodigt lif, om
hvilket man får en föreställning genom de 4
häften af publikationen Figaro-Salon, som
utkommit. För att ej komma på den tanken,
att franska konsten befinner sig i ett
ohjälpligt förfall, skola vi så hastigt som möjligt gå
förbi dessa eleganta häftens lätta innehåll och
i stället med tillhjälp af de illustrerade kata-
logerna och några kritiker — af André
Michel i Journal des débats, Roger Marx i
Ga-zette des beaux-arts, Louis Gonse i Le monde
moderne och Henri Albert i Pan — söka få
veta något om behållningen af årets stora
konstuppvisningar.
Den makt, som naturalismen ägt öfver
sinnena, är bruten. Som genomgångsstadium
var denna riktning en historisk nödvändighet,
men för framtidens konst äger den
hufvudsakligen den betydelsen att efter ett
århundrade af förfall hafva bragt konstens
uttryckssätt till en lyftning, okänd för de närmast
föregående generationerna. Redan 1855 läto
bröderna Goncourt med bitter ironi
naturalismen för motsträfviga konstnärer formulera
sina principer i följande ord: »Jag är
hvarken en tro eller en idé; jag är sanningen!
Jag har bannlyst inbillningskraften från edra
ögon, från edra pennor och från edra penslar:
naturen är jag. I åstunden henne, 1 täflen
om henne: jag afkläder henne. I söken henne:
jag har mött henne. Det finns saker som
I försmån och som misshaga eder: allt är,
allt har rätt att vara. Jag gör icke taflor,
jag hopsamlar sådana. Skapelsen är ansvarig
för mina dukar. I ären målare: hållen mig
i ära! Jag är kameran!»
Naturalismen måste emellertid komma till
all den fulländning, hvaraf hon var mäktig,
för att det felaktiga i principerna skulle kunna
konstateras. Omslaget blef tvärt och allmänt.
Man skulle kunnat vänta, att det uppställts
ett program för en fördjupad analyserande
konst såsom den naturlige tronarfvingen; men
genom en egendomlig och brådstörtad
reflexrörelse, utgången från Frankrike och
karakteristisk för det franska lynnet, som hyser
en vidskeplig tro på den välsignelsebringande
makten af systemförändringar, aflystes den
analyserande konsten såsom numera oduglig
och uppställdes syntesen såsom målet för all
konstnärlig sträfvan. Det stora namnet, som
i Frankrike är så oumbärligt för att auktori-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
