Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Tyska studentdueller. Af Axel Wallengren. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKA STUDENTDUELLER.
79
dre sekundanten skött sig
»comment-mässig». Blifva flera dylika frågor af
»den opartiske» nekande besvarade,
måste den andre sekundanten eller
paukan-ten taga afträde, hvilket särskildt för den
senare är en stor skam, som gör att han
inom studentkretsar icke gäller såsom
»honorig».
Mensuren slutar först efter 60 »Gänge»,
sä framt icke »Abfuhr» dessförinnan ägt
rum. I vanliga fall äro såren läkta på
5 å 6 dagar, under hvilka bier icke får
drickas — hvilket är en svår penitens
för en tysk student! Fall förekomma
dock äfven, då paukanten får ligga
vecktals på kliniken för att återställas.
Äfven vid de »mensurer», som de
äldre kårstudenterna måste utfäkta ■—
två gånger i terminen — begagnas
»Schlä-ger». Vid »Beleidigungsmensuren» är
vapnet en lätt sabel, och då finnes icke
bandage om arm och ögon, hvarför också
såren därvid äro farligare och vid
kraftiga hugg lifsfarliga.
Ju flera ärr kårstudenten har, desto
stoltare känner han sig. Så kallade
»Re-nommage-Schmisse» — långa ärr på
kinden — äro särskildt högt uppskattade,
och dylika sår blifva ofta behandlade
på ett specielt sätt, för att göra ärren
rätt breda! Det är emellertid en lätt
afslöjad liten humbug, ty de bästa fäk-
tarne hafva i regeln sina ärr i hufvudet,
där de icke synas för hårväxtens skull.
En af de skarpaste duellanter jag
någonsin sett — jag har nyligen sett honom
göra »Abfuhr» på ett par minuter i en
allvarlig sabelduell — har icke ett enda
ärr i sitt ansikte, hvilket är rosigt och
finhyllt som trots någon »Gretchen».
Detta smärtar honom dock, ty när han
skall sända sin fotografi till en ung dam,
»sieht mann ja wie ein elender
Gymnasiast aus!»
Om alltså en god portion fåfänga
kommer med i spelet genom de tyska
studentduellerna, finns det dock en sak,
inför hvilka den mest inbitne fiende till
denna brutala sport måste känna
aktning: det orubbliga mod och den
självbehärskning, som läggas i dagen, äfven
när blodet flyter i strömmar och den
stridande vacklar af matthet. Icke ett
ljud af smärta, icke ett det minsta utrop —
på sin höjd då och då ett svagt
flämtande, när ett nytt hugg susat fram och
flängt en hvass refva i det skälfvande
köttet. Som en förskola för kriget är
duellväsendet nog oöfverträffligt, men
det är väl ändå icke en af studentlifvets
hufvuduppgifter, ej ens i en tid, då hela
Europa tagit till sitt valspråk: si vis
pacem, para hellum —?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
