- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femte årgången. 1896 /
208

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gustaf Eriksson Vasa. 12 maj 1496(?)—29 sept. 1560. En minnesteckning af Ludvig Stavenow. Med 13 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

ludvig stavenow.

dröjlig betalning af gälden och dess räntor.
Det fanns blott en makt inom Sverige, som
kunde hjälpa, kyrkan, i hvars ägo
århundradens fromhet samlat en god del af
Sveriges jord och betydande rikedomar för det
fattiga landets förhållanden. Under form
af lån eller skatter hade också Gustaf
redan före sin bekantskap med de
reformatoriska grundsatserna kräft bidrag till
statens behof af de motsträfviga
prelaterna. Nu hörde han med stöd ur
skriften predikas läran om det okristliga i
kyrkans rikedomar och yttre ståt, dess
världsliga makt och politiska
sträfvanden. Hvad var kyrkan annat än det
kristliga folket själft? Hvem ägde väl
dess hopade rikedomar, som ej vidare
behöfdes till onyttig vidskepelse eller
hierarkisk prakt, om ej folket själft, som
för visso både kunde och borde
disponera sin samlade skatt för det
politiska samhällets oafvisliga kraf. Här
funnos de materiela tillgångar, som
staten behöfde för sitt bestånd och sin
vidare utveckling, och här fanns ju äfven
rätten och därmed plikten att gripa dem
till dess bruk. Gustaf har säkert icke tvekat,
och Västerås’ riksdagsbeslut, framdrifvet
af hans egen väldiga personlighet, lade
för alltid den svenska medeltidskyrkans
öfverflödiga inkomster i hans, det vill
säga statens, händer.

Den katolska hierarkien i Sverige
hade tillhört det nationela sträfvandets
farligaste motståndare. Dessa mäktiga
prelater med sina krigiska följen och fasta
borgar hade brottats med riksföreståndare
och konungar om makten. En Jöns
Bengtsson, en Kättil Karlsson eller Gustaf
Trolle voro namn, som icke lätt gingo ur
svenskarnes minne. Ständigt hade den
inhemska själfständighetens målsman mött
dessa ärkebiskopar och biskopar såsom
sina kraftigaste fiender och unionens
säkraste stöd. Det var kanske en
instinktiv känsla af fruktan för det natio-

nela konungadöme, som höll på att
födas, som ledde dem, men troligen mer
deras samhörighet med tidens stora
aristokrati, hvars intressen och synpunkter de
förfäktade, emedan de själfva utgingo
därur och själfva i främsta rummet njöto
af det aristokratiska själfsvåld, som
unionen möjliggjorde. Gustaf var besluten
att bryta detta själfsvåld, där det ännu
fanns kvar, och att bevara sin krona för
framtiden. Han fördes helt naturligt till
sträfvan att krossa i grund denna makt,
som i dessa afseenden kunde och efter
allt att döma ville bjuda honom spetsen.
Hierarkiens fall var i själfva verket en
nödvändig konsekvens af det nationela
partiets seger, och Gustaf drog
konsekvensen, då han tog biskoparnes slott
och i kraft af Västerås’ recess föreskref
dem storleken af de skaror, med hvilka
de fingo rida öfver land och rike. Äfven
härvid mötte den reformatoriska läran
om prästen såsom församlingens tjänare
i stället för herre, om de första
biskoparnes ursprungliga ringhet och fattigdom,
om kyrkans rent andliga uppgifter och
dess underordnande i världsligt afseende
under staten mer än vanligt öppna och
villiga öron. Omstörtandet af kyrkans
rättsliga särställning och dess förbindelse
med ett utländskt öfverhufvud, som kräfde
ständiga afgifter, bortgaf svenska
kano-nier och biskopsämbeten åt utländska
prelater eller mottog vad från de
kyrkliga domstolarne i Sverige, var en
naturlig uppgift för den, som hade att
grunda en ny ståt, och konung Gustaf
tvekade icke heller i detta fall att rifva
ned hvad som för det moderna statsbe
greppet tedde sig såsom en anomali.

Konung Gustaf följde således på
samma gång den nya reformatoriska
visdomens ingifvelser och sin egen
ställnings oafvisliga kraf, då han bröt
ned den medeltida kyrkans hierarkiska
själfständighet samt reducerade dess rän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free