Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gustaf Eriksson Vasa. 12 maj 1496(?)—29 sept. 1560. En minnesteckning af Ludvig Stavenow. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gustaf eriksson vasa,
I95
väl och därigenom minskade kronans
skatt.
Denna personliga regering, som
Gustaf öfvade, präglas dock icke af något
tyranniskt och otrefligt, äfven om tonen
kunde vara rätt hård. Tvärtom hvilar
öfver hela hans regemente något
husfaderligt och en starkt personlig
uppfattning af förhållandet mellan konungen och
hans tjänare, som stundom får ett så
drastiskt uttryck. Så t. ex. i detta bref
till en af hans fogdar: »Du hafver utan
tvifvel väl förnummit, att vi nu en lång
tid, snart ett fjärdings år, efter Guds
vilja till vår lekamen fast svaga och
krankeliga varit hafva, och hade vi för
den skull förmodat, att du och de andre
gode män skulle uti någon måtto hafva
tänkt uppå oss med ett eller annat, det
godt vore, som där hos dig vankas,
synnerligen med ett fat godt emskt öl;
där-utaf hafva vi dock till denna tid ingen
synnerlig tidende förnummit. Så tyckes
oss likväl, det vore dig en stor heder
och hade du därutaf en ringa afsaknad,
att understundom och besynnerligen
nu i denna vår sjukdom vilja tänka uppå
oss med ibland, efter du hafver i den
måttan god råd och vet väl själf, att
all din välfärd hafver du af Gud och
oss.» Tydligare kan knappast detta
personliga band, som Gustaf ansåg böra
förefinnas mellan konungen och hans
undersåtar, uttryckas.
Men naturligtvis låg i denna
personliga styrelse å andra sidan en stor fara,
ty Sveriges rike kunde dock ej i längden
skötas som ett hushåll. Först framtiden
skulle genom ett ordnadt
förvaltningssystem öfvervinna de brister, som i detta
fall vidlådde konung Gustafs
administration. Själfva hufvudsaken, skapandet af
en verklig statsförvaltning, som samlade
landets finansiela resurser i kronans
händer, upprätthöll ordning och frid och
möjliggjorde ett ekonomiskt uppsving,
var dock hans verk och hans
personliga förtjänst, hvarigenom han är
nyskaparen af Sveriges rike. Genom sina
samlade skatter och mångdubblade
ränteinkomster, sina välrustade knektar och
sin nyskapade flotta tryggade Gustaf
dess yttre själfständighet, genom sin
arfförening dess nya monarkiska
statsordning, som bevarat hans verk äfven
under de svåraste framtida kriser.
■y.
Hur innerligt hade icke den aflägsna
norden redan vuxit in i den allmänna
kristna kulturvärlden! Knappt hade Luther
höjt sin väldiga protest mot medeltidens
förvärldsligade kyrka och ryckt
Tysklands folk med till en hänsynslös kamp
mot den murkna påfvekyrkan, förr än
den nya rörelsens förebud skönjdes
i Sverige. När Sveriges ständer valde
landets befriare till dess konung,
predikade redan mäster Olof och hans
discip-lar den reformatoriska läran i
biskopsstaden, där ständerna församlats.
Kanske missbruken i den gamla
kyrkan voro mindre skriande i Sverige än
i Tyskland, helt säkert var behofvet al
en renare lära och gudstjänst mindre,
och andarne ännu föga mogna för den
nya religion, som utgick från Wittenberg.
Men för konung Gustaf var den nya
lärdomen välkommen. Han förstod
åtminstone genast dess praktiska innebörd för
honom själf och för hans svåra uppgift att
bygga upp en ny samhällsordning.
Befrielsekriget var just slutadt, den
inhemska tronen rest, men Sveriges fästen
voro förstörda, dess städer utblottade,
dess bönder fattiga och ur stånd att
gifva högre bidrag till statens tarf. En
enorm skuldbörda hvilade på landet för de
knektar, krigsförnödenheter och skepp,
som de lübske köpmännen sändt på
Gustafs ifriga böner, och nu fordrade de med
hotelser, som ej kunde missförstås, oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
