Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Teater. Emil Hillberg. Af Gustaf af Geijerstam. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emil hillberg.
237
meise med, hvad denna intuition en gång
hade lärt honom. Han ägde denna
skådespelarens slagruta, hvilken satte honom i
stånd att fylla ut författarens döda ord,
lyfta dem upp från papperet till lefvande
verklighet, lägga dem i munnen på en
individ, med hvilkens hela utseende, sätt att
vara, väsen och temperament dessa repli-
dande denna, som det syntes, outtömliga
rikedom skulle verka på allmänheten och
framför allt på alla dem, hvilka gladde sig
åt hvarje möjlighet att fritt och
oförbehållsamt få beundra, i stället för att öfva sig
i kritiserandets fattiga konst.
Från perioden vid Nya teatern och till
och med de första år, då Hillberg var an-
EMIL HILLBERG.
ker på det nogaste sammanstämde, och
sammansmälta författarens verk och sitt
eget till ett helt, till en individ, hvilkens
inre man tyckte sig känna bättre än sin
bäste väns — eller sin bittraste fiendes. Och
man skall känna hela fattigdomen bland
dem, hvilka på 80-talet gällde sora »yngre»
skådespelare för att förstå, huru blän-
ställd vid Dramatiska teatern, finnes en hel
rad af märkliga konstskapelser, om hvilka
man skulle kunna erinra. Utom hertig de
Septmonts och Gerdt Bokpräntare, som
redan nämts, hafva vi Bark i »Sanna
kvinnor», Jago i »Otello», Stockmann i »En
folkfiende», den gamle gubben i George
Sands »Claudie», hjälten i Minna Canths
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
