- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femte årgången. 1896 /
272

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ungdomserinringar om Björnstjerne Björnson. Af Lorentz Dietrichson. (Ur »Svundne tider».) Öfversättning för »Ord och bild»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2JO

LORENTZ DIETRICHSON.

få disponera öfver en avantscenloge eller
ej, göras till en kabinetts fråga, som
beröfvade vår teater en förträfflig direktör
och förskaffade oss en utopisk
skaldepolitiker? Hvarför skulle man så hånfullt
afböja hans anhållan att få åt sig upplåtet
ett rum i »Vovehalstornet» på Akershus
och drifva skoj med en diktares så
naturliga önskan att kunna få arbeta på
en lugn och ostörd plats med en härlig
utsikt? Var då detta torn — det till
höger på bilden — när allt kom omkring
så oundgängligt för militäriskt bruk, att
man icke gärna kunnat tillfredsställa den
unge skaldens önskan. Det hade nog ej
räckt länge, innan han förlorat lusten att
gå uppför de branta backarne hvarje
gång han skulle rida sin Pegasus.

Nej — det fattades förståelse och god
vilja gentemot den skald, som vi hafva
att tacka för några af vår litteraturs största
skatter.

Det är ju den gamla sagan: efteråt,
när man mäter diktaren med det mått,
som hans lifsverk gifvit oss, då är det
lätt att förstå, men att tro på den
ungdomliga, rika begåfningen, att stöda den
och leda den med goda lämpor, så att
den blifver till välsignelse för det
samhälle, i hvars midt den sprungit fram —
det är oerhördt svårt, i synnerhet när
man är utrustad med den dåtida
Kristia-niapublikens skepsis och lust att hellre
drifva med än med allvar öfverväga
värdet af en ung skalds diktverk och tacka
honom efter förtjänst.

Senare lärde jag mig hålla mycket at
Björnson, och för hvad han som skald
och umgängesvän skänkte min ungdom
är jag honom af hjärtat tacksam; hans
senare brytning med så mycket, som
förr var honom heligt och dyrbart, hans
behof att alltid göra propaganda för nya,
anade sanningar, som han blott till
hälften tillägnat sig, men hvilka han själf
trott sig hafva uppfunnit — ofta nog

sådana, som ett allvarligt studium i
ungdomen skulle hafva fört honom långt
förbi — detta predikande öfver halfva
sanningar, med hvilka han skadat så
ofantligt, fast han själf utan tvifvel har
trott sig gagna —• allt detta har vållat
mig sorg och därför förbigår jag det
med tystnad.

Först 1862 blef jag närmare bekant
med Björnson. Jag var som nygift med
min unga hustru pä väg till Italien, och
Björnson, som skickat hustru och barn
före sig hem, var på väg från Italien,
när vi möttes i München. Mötet kom
till stånd på ett ganska egendomligt sätt.
Björnson var på teatern och satt alldeles
bakom två herrar, hvilkas samtal han ej
kunde undgå att höra. Den ene sade
till den andre: »Har ni haft besök af
den unge norrmannen, som* är här för
närvarande»? Den andre svarade:
»Menar ni skalden Björnson? Han är ju i
München nu»? ■— Nej», svarade den förste,
»jag menar» — och så nämnde han mitt
namn. Härigenom fick Björnson veta,
att jag fanns i München, och sedan han
hänvändt sig till den myndighet, som
bäst har reda på kringströfvande
vagabonder, nämligen till polisen, dök han
en afton upp i mitt logi vid
Sendlinger-gasse och berättade, huru han fått reda
på mig. Jag hade mycket få bekanta i
München och kunde därför med säkerhet
säga Björnson, hvem den ene, och med
stor sannolikhet, hvem den andre af de
bägge herrarne varit. Den ene måste
säkert hafva varit skalden Friedrich
Bo-denstedt, Mirza Schaffys berömde
författare, till hvilken jag hade haft en
re-kommendationsskrifvelse, och åt hvilken
jag sagt, att jag ämnade besöka
professor Moritz Carrière, den bekante
estetikern och konsthistorikern. Jag erbjöd
mig då att introducera Björnson hos
Bo-denstedt, och vid vårt första besök
visade det sig, att jag gissat rätt. Boden-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free