Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Femte kapitlet ur En lyckoriddare. Berättelse af Harald Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET
ur
EN LYCKORIDDARE
Berättelse af HARALD MOLANDER *.
EN dag omkring en vecka senare
rådde stor oro och rörelse i den gamla
staden Lübeck.
En hel flottilj jakter och bojortar, som
föregående dag afseglat därifrån med
tyska kramvaror, holsteinska frukter och
lübska marzipaner, hade återvändt från
Travemiinde, hack i häl följd af
holländska koggar med bomull och tobak,
engelska märsskepp med kläden och tenn
och portugisiska tremastare med viner,
olja, salt och specerier, hvilka kommit
från olika håll och voro på väg till alla
Östersjöns hamnar. Den granna
spanie-fararen nedanför Burgkloster, som tidigt
på morgonen hissat sina röda och hvita
dukar, hade åter strukit dem vid
middagstiden. Och de käcka utvandrarne
på Elefanten, som samma dag skulle gå
till segels på Batavia, hade lämnat sina
kojer och drefvo omkring i staden,
dobb-lade på krogarne och dansade pä
glädjehusen, liksom hade de nyss kommit i
hamn.
Strandgatan vimlade af folk, som
sporde efter orsaken till allt detta och
undrade, hvarför styrmännen afvisade
dragare och drängar, som ville föra varor
ombord, och drogo in landgångarne för
resande, som redan betalt sina platser.
I gränderna, som ledde till hamnen, van-
* Utkommer i höst på Wahlströms &
Widstrands förlag.
drade köpmän och skeppare upp och
ned med bekymrade miner, och vid
Hol-stenthor hade en hel skock samlat sig,
som hviskade sins emellan, skakade på
hufvudet och med oroliga blickar
betraktade den långa skogen af master nedåt
Trave. I rådstugans trappor sprungo
borgmästare, åldermän och mäklare
omkull hvarandra. Och tavernaren på
Krä-mare-Compagniets värdshus midt emot
Sanct Jacobi hade ej haft så mycket
att göra sedan fredsmötet i maj, då både
kungen af Danmark, hertigen af
Fried-land och alla de främmande gesandterna
voro i staden.
När mäster Antonius Pfeffer skumpade
fram och tillbaka mellan sina bänkar och
bord, kände han sig, krigisk som han i
dag var till lynnet, lik en fältöfverste,
som i hetaste gemänget galopperar
mellan tertierna i sin bataglia för att ägga
stridslusten och fylla luckorna. Stundom
stegrade sig hans väldiga kampross och
råkade fast med buken mellan
sammanpackade fännikor, där vinflaskorna smällde
som muskötter och tennkannorna
skramlade värre än Pappenheimarnes
drabb-tyg. Men med en kraftig gambade
kom han åter lös, piafierade framför
fronten och kommenderade nya attacker.
Pokaler med franskt och rhenskt blänkte i
luften som korsade klingor, frontignac
rann som blod öfver disk och bord,
ali-cant och malvasir satte eld i gemyten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
