Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Femte kapitlet ur En lyckoriddare. Berättelse af Harald Molander - Litteratur. Tor Hedberg. Af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 6°
HARALD MOLANDER.
Två sammanvikta papper ... det ena
var Fahrensbachs fullmakt!
Han vred åter om nyckeln, stack den
jämte papperen i tröjan, steg upp och
sköt skrinet tillbaka in under
hufvudgär-den. Därefter blåste han ut ljuset, smög sig
tyst genom dörren och skyndade utför
trapporna.
LITTERATUR.
TOR HEDBERG.
DET är väl knappast något hvilket i
den grad genast faller läsaren af Tor
Hedbergs arbeten i ögat, som att
allt hvad denne författare lämnar
är äkta, oförfalskadt, sprunget ur en
öfvertygelse, lika uppriktig som den är varm,
ur ett temperament, som är ur stånd att
förställa sig eller bravera. Det finns något
i denne författares hela skriftställarskap af
sanningskärlek. Men denna sanningskärlek
är ej af det slag, som i början på 80-talet
tog sig uttryck i begäret att till- hvad pris
som helst — äfven på bekostnad af konsten
själf— säga sanningar om alla lifvets
förhållanden. Tor Hedbergs sanningskärlek är helt
och hållet konstnärens, och den hänger
samman med den motvilja mot yttre
prydnader, braskande effekt och starka färger,
som utmärker hela den rad af arbeten,
hvilka allt sedan 1884 flutit från hans penna.
Diskret och stilla håller han sig borta från
de starka orden och de lidelsefulla
utbrotten. Som en djup, jämnt framglidande flod
går hans diktning genom ett vemodigt
nordiskt landskap, än färgadt af
midsommarens klara aftondager, än svept i ett mildt
töcken af höstens dimmor, än glittrande
med vinterlig hemkänsla under ett täcke
af snö. Något af ett dylikt landskap,
speglande sig i denna lugna flod, tänker jag
mig gärna, när jag söker att i minnet
samla mig en bild af Tor Hedbergs
skiftande författarskap, och till denna bild
fogar sig gärna tanken på de aflägsna fjäll
långt uppe i nord, från hvilka älfven
kommer.
Det har blifvit taladt icke litet på den
senaste tiden om svenskt lynne. Det har
talats mycket om denna sak, och det har
talats väl. Märkvärdigt nog kommo tvänne
författare nästan samtidigt att beröra och
hvar från sin synpunkt belysa denna förut
skäligen försummade fråga. Före jul
skildrade Hellen Lindgren i den ypperliga
inledningen till sin litteraturhistoria de
underliga motsatserna i detta lynne, hvilket
skapat vår utvecklings bjärt kontrasterande
perioder och lifsyttringar. Efter jul — i
denna tidskrifts första häfte — slog Verner
von Heidenstam i sin kända, briljanta
uppsats till ljud för det svenska lynnet på godt
och ondt. H. Lindgrens och Heidenstams
uppfattningar af detta lynne kontrastera på
det sätt, som tänkarens framställning
kontrasterar mot skaldens. Men båda bära
vittne om det behof att vända åter till det
nationela, som är så utprägladt i den
nuvarande epoken. Kanske just emedan
minnet af de tankar, som dessa båda
uppsatser väckt, nu är färskt, har jag vid
början af min teckning af denna
författaresilhuett kommit att tänka på, att Tor
Hedberg representerar den sida af det
svenska lynnet, hvilken Heidenstam mer
eller mindre medvetet går förbi. Tor
Hedberg representerar just det drag af
svenskhet, som ljuder i folkvisan, som kommer
oss till mötes i medeltidens än drömmande,
än humoristiska saga, som slutligen
återfinnes till och med i de forntidens
diktverk, hvilka äro ursprunget och grundvalen
för all nordisk literatur: de isländska
sagorna. Det drömmande i den nordiska
naturen, det gåtfulla i människornas öden,
det sorgbundna hos veka människor,
hvilkas vinter är lång och hvilkas sommar är
kort, de grubblande männen och de blonda
hängifna kvinnorna — allt detta går
omväxlande igen i Tor Hedbergs diktning och
har gjort detta från den första bok, som
en gång bar hans namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
