Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Litteratur. Det moderna Italiens författare. Lyriken. Det litterära lifvet i Milano. Af Helmer Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MODERNA ITALIENS FÖRFATTARE.
571
ron Franchettis förtjusande unga fru,
Milanos skönhet, i hvitt med juveler.
Men vi finna icke hvad vi söka härinne
och taga därför vår tillflykt till trädgården
utanför. Där dinera vid ett ensamt bord den
storskäggige, imponerande, liflige professor
Giacosa och den fine, i hvarje åtbörd
förnäme Arrigo Boito, »Mefistofeles’» bekante
kompositör.
Boito är ett af de intressantaste hufvud,
man kan få se; genomträngande ljusgrå
ögon, som bakom pince-nezen lysa af
intelligens, och ett starkt satiriskt veck
omkring munnen. Han är klädd i svart. Han
älskar svart och som kontrast en liten
diamantnål i den svarta halsduken och en
hvit gardenia uti rockuppslaget. Han gör
mera intryck af att vara filosofisk kritiker
än skald och musiker.
Man kan icke tänka sig en större
motsats än mellan dessa två, mellan Boito och
Giacosa, och ändå äro de de bästa
vänner i världen. Boito är smärt och
behärskad, Giacosa expansiv och pratsam, med
en nästan alltför fyllig gestalt, stort mörkt
skägg, och små lifliga ögon, som han, när
han talar, med en viss högtidlighet
tillsluter, liksom sökande efter sin tankes mest
expressiva intryck.
Så småningom samlas allt flere kring
deras bord, hvilket betraktas såsom ställets
litterära centrum. Vi vilja göra bekantskap
med några af dessa. Den gamle mannen
ined den nästan alltför elegant skurna
profilen af sydländsk typ, är den italienska
realismens berömde fader, Giovanni Verga.
Han förefaller tillbakadragen, blyg, ja
nästan försagd. Det hvilar öfver ansiktet
liksom en skugga af dämpadt svårmod.
Ögonen lysa af godhet men hafva något
oroligt frågande, liksom om han ville
riktigt utforska den, med hvilken han talar,
på samma gång som de uttrycka något af
den världskloka misstro mot andra, som
rika erfarenheter och många missräkningar
i lifvet lätt alstra. Han yttrar sig
dessutom icke mycket, ehuru någon gång med
kraft, när det gäller att försvara en
mening, som ligger honom om hjärtat.
Så mycket mera pratsam är i stället hans
granne vid bordet, de italienske
förläggar-nes furste, den lille ytterst liflige Emilio
Treves med gråsprängdt hår och polisonger,
ytterst korrekt i sin svarta röck och sin höga
hatt. Att bli förlagd utaf honom är eftersträf-
emilio treves.
vadt af alla. Den han en gång tagit, behåller
han. Han är själfva artigheten och
älskvärdheten. Han känner alla, språkar med
alla och har för hvar och en en skämtsam
vändning eller en rolig historia till hands.
I sällskapet märkas för öfrigt isynnerhet
två af de nyanlände. Den ene är en fin
och spensligt byggd ung man med skarpa,
regelbundna drag, det svarta skägget
ytterst vårdadt, de spetsiga mustascherna
något uppåtvridna, en hög tänkande panna
och små kloka forskande ögon. Han
kastar sig lifligt i diskussionen och försvarar
alltid de stora vyerna. Hans tankar röra
sig tydligen helst på det spekulativa
området. Det är den italienska
ny-idealis-mens talangfulle förkämpe E. A. Butti. Hans
yrkeskamrater, som stundom finna hans
resonemang något för lärda, pläga
skämtsamt kalla honom »akademikern» eller
»professorn».
Men om Butti både i sitt skriftställeri
och i det dagliga lifvets samtal så vidt
möjligt söker hålla på de ideela krafven,
så bildar däremot den andre af de
nyanlände, Gerolamo Rovetta, gent emot honom
både till sin uppfattning och person en
slående kontrast. Han är liksom Butti klädd
efter sista modet, elegant och världsman i
hvarje tum. Men om Butti trots
moderniteten äger någonting förnämt, nästan
gammaldags aristokratiskt öfver hela sitt väsen,
så är Rovetta däremot en utprägladt
borgerlig typ. Med sitt prosaiskt fyrkantigt
klippta skägg, med sina afmätta precisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
