- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
17

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Runebergs värld. Af Werner Söderhjelm. Med 14 bilder - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN RUNEBERGS VÄRLD.

I 7

lojala tänkesätt: »Att utgifva något i
Sverige, som vore otillåtet i ’eget land, är
en utväg, som efter mina åsikter blott
som yttersta nödfall kan försvaras».
Huru långt ifrån Runeberg för öfrigt var
att göra någon slags politik med sina
dikter, bevisar ett indigneradt yttrande,
som finnes utkastadt på en liten lapp
bland hans handskrifter: »Det måste vara
ett folk sådant som dessa referenter, som
skall tro, att man icke kan sjunga om
sitt fädernesland och dess vackra
minnen utan att vara orolig och kannstöpa.»

Och någon rent politisk bemärkelse
hafva sägnerna för oss finnar aldrig haft.
Men väl en mycket stor patriotisk. Likt
Runeberg älska vi de hjältars ära, som
kämpat för vårt fädernesland; men dessa
hjältar äro icke enstaka medlemmar af en
armé, icke ens den finska armén, utan
hela det finska folket själft. Det är det
som kämpar, hungrar och fryser för sitt
land i Runebergs dikter, dess mod och
dess lidanden som han sjungit.
Sägnerna äro det största monument som
upprests öfver vårt folks krigiska bragder
och fosterlandskärlek. Ej under om de,
tack vare ännu den halft lyriska formen,
blifvit för oss folksånger nära nog
allesamman, hvilka aldrig förneka sin makt
att tända den patriotiska hänförelsen och
stärka vårt nationela
själfständighetsmed-vetande. Och huru än förhållandena
växlat, och hvilken än vår tanke om
deras gestaltning må vara, så skall denna
sångcykel förblifva en dyrbar
national-skatt hos oss och som sådan i två
tungomåls klädnad vårdas och äras af allt
folk i vårt land.

I denna vår stämning gentemot
sägnerna har en objektiv litterär
uppskattning svårt att få rum — man kritiserar
icke det som man nästan aldrig läser
utan barnslig rörelse. Men när man
tänker på hvad som närmast kunde
jämföras, Bérangers visor, de tyska krigsro-

Ord och bild, 6:te årg.

mantikernas dikter och i nyaste tid
De-roulèdes soldatsånger, så äro de alla dock
mycket fattigare, liksom de sakna
sägnernas handgripliga individualitet. Hvad
Runeberg känt af engelsk-skotsk
balladdiktning har kanske gifvit honom någon
impuls: »The Cheavy chase» har han
ju beundrat och öfversatt, och en rad
ur denna öfversättning återfinnes i en af
sägnerna. Men annars är distansen för
stor att ens behöfva påpekas; — och
stort är också steget från Franzéns »Den
gamle knekten», som någon gång i detta
sammanhang nämts, med dess långdragna
romantik, till sägnernas säkra och sunda
teckning.

När några af dikterna, i hvilka
inspirationen varit svagare och ämnet
obetydligare — jag tänker närmast på »Den
döende krigaren», »Veteranen», »De två
dragonerna» — räknas bort, så har det
sig icke lätt att bedöma de öfriga
komparativt. I Otto von Fieandt ser jag
en stor del af krigets inre historia
förkroppsligad och både segrars och
nederlags orsak förtäljd; det finnes ingen
enklare, mera karakteristisk och mera
verkningsfull symbolik än den som ligger i
Fieandts glömda pipa, hans tystnad och
hans brist på matlust; och ingen af
Fänrik Ståls figurer står för mig så klar och
så typiskt finsk, öfver ingen har skalden
bredt en djupare och mera sympatifull
humor, och knappast i något stycke har
han träffat en för innehållet mera
målande form. I en annan art stå Döbeln
och Adlercreutz som konstverk högst.
Af rent lyrisk skönhet lyftes »Den femte
juli» öfver alla de andra; mer än
annars är här ramen — fänrikens
berättelse — sprängd, och skildringen får den
omedelbaraste dityrambiska flykt.

I två dramatiska alster, den högideela
tragedien »Kungarna på Salamis» och
familjemålningen »Kan ej», finner
Runebergs produktion sin afslutning, nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free