- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
162

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En af de få. Af Calla Curman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

CALLA CURMAN.

den nyanlagda fabriken därstädes, och
nu voro alla tungor i rörelse, alla
gissningar i fart och alla reflexionsspeglar i stark
verksamhet, när den mörkhyade
främlingen vandrade genom gatorna. Hvem
var han? Hvarifrån kom han? Var han
en kristen människa? och fanns det
någon, som kunde tala hans konstiga språk?

Maurice Gérard var hans namn, och
i Provence hade han vuxit upp. Hans
far var fabrikant, liksom dennes far och
farfar före honom. I de franska
yrkena finns kontinuitet, och en fransman
förstår, att däri ligger styrka. Så skulle den
unge Maurice en gång vid fadrens död
tillträda en genom generationer väl
upparbetad affär, och den gamle Gérard ville
på inga villkor lyssna till sonens böner
att få ägna sig åt estetik och litteratur,
som mäktigt drogo hans rikt begåfvade,
romantiska natur. Hade det funnits ännu
en son, som kunnat träda i Maurices
ställe — ja, då kunde »svärmaren» fått
följa de gryende anlagens maning, men
nu var hans uppgift i lifvet gifven — att
vända skönhetskrafvet ryggen, försaka sina
unga, eldiga drömmar och räcka båda
händerna åt industrien och det sträfva,
merkantila arbetet. Det hade kostat honom kamp,
men en fransman förstår såsom ingen
annan att hedra sin fader och dyrka sin
moder. Detta var bådas vilja. Så måste
det ske.

Och så sändes han vid fyllda 23 år till
Sverige för att där praktiskt studera en ny
gren af den industri, hvaråt han skulle ägna
sitt lif, och man såg den unge
fransmannen vandra beslutsamt omkring i
fabriken, som han fått tillstånd att besöka,
blott med det villkor att
affärsförbindelser däraf kunde för framtiden uppstå med
hans egen firma. Med händerna helt
kavat stuckna i rockfickorna och med en
för honom främmande tvärsäker min
undersökte och diskuterade han maskiner
och arbetssätt och försökte att inbilla

både sig själf och andra, att han var
klippt och skuren för industriens fält.

Man log i smyg åt hans
genomskinliga opraktiskhet, medan man lärde sig
värdera hans redbara väsen och intogs
af hans fina älskvärdhet nästan mot sin vilja.

Med sin lätthet för språk hade han
snart lärt sig att i brutna meningar, som
mycket roade hans åhörare, meddela sig
äfven med dem, som icke förstodo hans
modersmål. Och så infördes han med
äkta svensk gästfrihet i den ena familjen
efter den andra, och den liflige,
begåfvade utländingen blef snart en favorit i
sällskapskretsarne, icke minst hos de unga
flickorna, hvaraf staden kunde skryta att
äga en blomstrande skara.

Maurice var öfverraskad af det
gammaldags, trohjärtade lif, som mötte honom
i den lilla landsortsstaden, så olikt allt
han sett i sitt hemland, och han
brådskade ej att komma därifrån. Tvärtom
— han lät vecka efter vecka förgå, utan
att tänka på uppbrott. Öfverallt i de
enkla, vänliga hemmen trifdes han väl,
men nog såg’man, att helst uppehöll han
sig i major Stjernes familj. Majoren hade
som pensionerad officer flyttat med hustru
och tvenne döttrar till den lugna lilla
staden, där man lefde billigt och hade många
goda familjer att umgås med. Döttrarna
voro båda unga, älskliga flickor, men
särskildt tycktes den yngsta, den
aderton-åriga Anna göra ett lifligt intryck på
honom, kanske därför att hon var så helt
annorlunda än de flickor han kände
hemma i Frankrike.

Hon var mycket blond, hyn hvit och
skär, näsan rak och fin och ett par milda,
vänliga blåklintsögon hade hon, en äkta
nordisk typ. Den ena rodnaden aflöste
den andra vid minsta anledning; hon var
blyg och tillbakadragen, förstod intet af
sina företräden, visste intet om sin unga
fägring. Modern hade uppfostrat henne
allvarligt, hållit henne till arbete och ord-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free